Miljondrivningar eller miljonstämplingar var ovanligt stora upplåtelser av avverkningsrätter – omfattande omkring en miljon träd vardera – som gjordes i Norrbottens och Västerbottens län i slutet av 1800-talet. Med drivning menas i detta sammanhang avverkning och utforsling av virke, medan stämpling är den märkning som skedde av de trädstammar som skulle avverkas.
Upplåtelserna skedde från de kronoparker som bildades i och med avvittringen och köparna var såväl privatpersoner som aktiebolag. Stora utstämplingar ägde bland annat rum i Jokkmokks socken 1873, i Lycksele socken 1888 och i Stensele socken 1896. Avverkningsrätterna löpte på ett tiotal år.[2]
Infrastruktur och inflyttning redigera
De som köpte avverkningsrätterna fick som regel på egen bekostnad iordningställa de flottleder som krävdes för att transportera timret ned till sågverken vid kusten. I och med miljondrivningarna tillkom således en transportstruktur som öppnade inlandsskogarna för vidare exploatering. Samtidigt erbjöds sysselsättning för ett stort antal skogs- och flottningsarbetare, vilket ledde till inflyttning av driftiga entreprenörer. [2]
Stensele som exempel redigera
I Stensele socken skedde miljonstämplingen 1896 inom ett mer än fyra mil långt område från Gardejaure (belägen i Lycksele socken) till Övre Gunnarsjön norr om Storuman. De träd som stämplades var tallar som var minst 12 tum (ca 30 cm) i brösthöjdsdiameter. Efter avverkning skulle virket flottas från sjön Lumsen ned till Blåvikssjön, i Juktån och i Gunnarbäcken samt vidare på Umeälven.[3]
Hela miljonstämplingen såldes på auktion i Lycksele. Sedan tidigare hade sågverksägarna i Holmsund vid Umeälvens mynning, framför allt James Dickson & Co och Sandviks Ångsågs AB, köpt upp stora mängder timmer i området, och de hade också tänkt göra upp om miljonstämplingen. Vid auktionen fick de dock se sig slagna av en representant för Gideå & Husums AB som ropade in hela stämplingen för 2,2 miljoner kronor.[3]
En van timmerdrivare från Östmarks socken i Värmland, Per Olsson, tog på sig det praktiska ansvaret för projektet. Han styckade upp hela det väldiga området i lämpliga delar och ackordsatte dessa. Avverkning och framkörning utfördes sedan av underentreprenörer, bland andra bröderna August och Axel Persson, som även de var värmlänningar. Axel Persson bosatte sig senare i Gunnarn, medan Per Olsson flyttade till Lycksele som en välbärgad man.[3]
Av avräkningsböcker från miljondrivningen i Stensele framgår att skogsarbetarna i stor utsträckning kom från Ångermanland. Mer långväga arbetare kom, förutom från Värmland, från bland annat Småland och Norge. Avverkningarna pågick från och med slutet av oktober till slutet av april.[1] Vintern 1905 slutfördes miljondrivningen i Stensele.[3]
Se även redigera
Referenser redigera
Fotnoter redigera
- ^ [a b c] ”Miljondrivningen”. Västerbotten (Umeå. 1920) 1980:1,: sid. 60–69. 1980. 0346-4938. ISSN 0346-4938. Libris 10174655
- ^ [a b] Edlund Lars-Erik, Frängsmyr Tore, red (1995). Norrländsk uppslagsbok: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund om den norrländska regionen. Bd 3, [Lapp-Reens]. Umeå: Norrlands univ.-förl. sid. 151–152. Libris 1610873. ISBN 91-972484-1-X
- ^ [a b c d] Bastuträsk-Gunnarn 250 år, 1743-1993: [minnesskrift utgiven i anledning av byns 250-åriga tillvaro. [Storuman]. 1997. sid. 181–186. Libris 10492703