Mikael Lie

Mikael Strøm Henriksen Lie, född den 22 augusti 1873 i Kongsvinger, död den 18 oktober 1926, var en norsk jurist.

Lie tog juridisk ämbetsexamen 1894 och fick 1899 kronprinsens guldmedalj för ett (otryckt) arbete i komparativ rättshistoria. Efter att flera gånger med stipendium ha vistats i utlandet för studier i statsrätt och internationell rätt blev han 1907 anställd som konsulent i dessa vetenskaper vid Nobelinstitutet i Kristiania, och 1908 blev han universitetsstipendiat i rättsvetenskap. Lie fortfor att vara Nobelinstitutets konsulent i folkrätt till 1920, då han blev professor i rättsvetenskap vid Kristiania universitet. Lie var norsk delegat vid Nationernas förbunds församlingsmöten i Genève 1920-24.

Lie lämnade flitigt bidrag till tidningar och tidskrifter samt offentliggjorde en avhandling om Lensprincipet i Norden (1907). Hösten 1911 inlämnade han för doktorsgrad vid Kristiania universitet ett större folkrättsligt arbete, Legitimation ved traktat. Bland hans senare skrifter märks Stormakterne og de smaa nationer (1912), Grundlinjer i samfundslaere (1913), Forholdsvalg (1915), Luxemburg eller Belgien (samma år), Rets- og fredsproblemer (1917), Randbemerkninger til Hagerups panteret (1918) och Domstolene og grunnloven (1923).

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lie, Mikael Ström Henriksen, 1904–1926.