Miao är en stor kinesisk minoritetsgrupp på cirka 7,4 miljoner (enligt folkräkning 1990)[1], främst boende i Guizhou-, Sichuan- och västra Hunanprovinsen. Den senare anses vara deras historiska hemvist under Qin- och Handynastins tid. Miao har sitt eget tal- och skriftspråk men de flesta behärskar hankinesiska.

Miao
Traditionell trumdans av miaofolket.
Antal sammanlagt
10–12 miljoner
Regioner med betydande antal
Kina Kina 9 000 000
Vietnam Vietnam 575 000
Laos Laos 65 000
Frankrike Frankrike 10 000
USA USA 275 000
Thailand Thailand 160 000
Frankrike Franska Guyana 3 000
Språk

miao

Religion

Shamanism, buddhism, kristendom och övriga.

Det finns flera undergrupper till Miao, som Hmong, A Hmao och Kho. Många från Hmong migrerade tidigt från södra Kina till Sydostasien där de idag lever som minoriteter i flera länder.

Historik

redigera

Miao anses representera urbefolkningen i Yangtsidalen och underkuvades eller fördrevs av kineserna. Ännu i början på 1800-talet hävdade de sin självständighet och hade länge en viss självstyrelse. Kvinnorna hade en friare ställning än hos kineserna, bronshantverket var rikt och schamanism, det vill säga att prästen fungerade som undergörare och medicinman, var ett viktigt inslag i religionen.[2]

Referenser

redigera
  1. ^ Hattaway, Paul, Operation China s. 329, ISBN 0-9535757-5-6
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1978