Metoiker
Metoiker var i det antika Grekland fast bosatta invånare, inkluderande frigivna slavar, av främmande nationalitet bosatta i de grekiska stadsstaterna.
Genom att betala en avgift, liknande skatt, omfattades metoikerna av lagen och samtidigt de flesta av samhällets plikter, såsom att ge stöd till offentliga medel, finansiera festivaler och militärtjänstgöring. Metoiker fanns i de flesta grekiska stadsstater med undantag av Sparta. I Aten representerade de en tredjedel av den fria befolkningen.[1] De bäst kända beskrivningarna om metoiker kommer från 400-talet f.Kr. i Aten. [2] Metoiker kunde i Aten, enligt lag från 451 f.Kr., inte erhålla fullt medborgarskap och hade därigenom inte heller rösträtt eller rätt att köpa eller inneha fast egendom.[2] Metoiker skulle alltid ha en medborgare i Aten som företrädare, en prostates, som representerade dem inför rätta.
Termen metoiker började förlora sin distinkta legala särskillnad under 300-talet f.Kr., när metoiker fick agera i domstol utan sin prostates och kom till ett definitivt slut under den hellenistiska eran då handel med medborgarskap blev vanligt.
Exempel på kända metoiker i antika Grekland var Aristoteles, Aspasia, Diogenes och Protagoras.
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter redigera
- ^ Britannica Concise Encyclopedia, published by Encyclopædia Britannica, Inc.
- ^ [a b] Nationalencyklopedin