Messier 73

Messier 73
	Aterismen Messier 73.
Observationsdata
Stjärnbild	Vattumannen
Rektascension	20t 58m 54s
Deklination	12° 38′ 00″
Klass	Öppen stjärnhop
Avstånd	2 500 (770 pc) ljusår lj
Skenbar storlek	2,8 bågminuter'
Skenbar magnitud	9,0
Upptäckt
Upptäcktsår	1780
Upptäckare	Charles Messier
Andra beteckningar
	M73, NGC 6994, Cr 426
Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar

Messier 73 (M73) även känd som NGC 6994, är en asterism bestående av fyra stjärnor i stjärnbilden Vattumannen.

Historik

Den upptäcktes 4 oktober 1780 av Charles Messier, som ursprungligen beskrev objektet som en stjärnhop av fyra stjärnor med viss nebulositet. Mycket senare observationer av John Herschel kunde dock inte fastslå någon nebulositet. Herschel noterade dessutom att benämningen av M73 som en stjärnhop var diskutabel. Herschel inkluderade dock M73 i sin allmänna katalog över stjärnhopar, nebulosor och galaxer, och John Dreyer tog med M73 när han sammanställde the New General Catalogue.^[3] Asterismen ligger omkring 2 500 ljusår bort från vårt solsystem

Vetenskaplig forskning: asterism eller öppen stjärnhop?

Messier 73 behandlades en gång som ett potentiell, gles stjärnhop, som består av stjärnor som är fysiskt förbundna i rymden såväl som på himlen. Frågan om stjärnorna var en asterism eller en öppen stjärnhop genererade en liten, intressant debatt.

År 2000 publicerade L. P. Bassino, S. Waldhausen och R. E. Martinez en analys av stjärnornas färger och luminositeter i och runt M73. De drog slutsatsen att de fyra ljusa centrala stjärnorna och några andra närliggande stjärnor följde förhållandet mellan färg och luminositet som också följs av stjärnor i öppna stjärnhopar (enligt ett Hertzsprung-Russell-diagram). Deras slutsats var att M73 var en gammal öppen stjärnhop som var 9 bågminuter bred.^[4] G. Carraro publicerade emellertid år 2000 resultat baserat på en liknande analys och drog slutsatsen att stjärnorna inte följde något färgluminositetsförhållande. Carraros slutsats var att M73 är en asterism. ^[5] Till kontroversen bidrog E. Bica et.al. med slutsatsen att slumpanpassning av de fyra ljusa stjärnorna som sågs i mitten av M73 samt en annan närliggande stjärna var mycket osannolik, så M73 var förmodligen en gles öppen stjärnhop.^[6] Tvisten löstes 2002, då M. Odenkirchen och C. Soubiran publicerade en analys av högupplösta spektra av de sex ljusaste stjärnorna inom 6 bågminuter från centralpunkten. De visade att avstånden från jorden till de sex stjärnorna var mycket olika och stjärnorna rörde sig i olika riktningar. Därför drog de slutsatsen att stjärnorna enbart utgör en asterism.^[7]

Även om M73 är fastställd till att bara vara en slumpanpassning av stjärnor, är ytterligare analys av asterismer fortfarande viktig för identifiering av glesa öppna stjärnhopar. En fullständig studie av ett större antal sådana hopar skulle visa hur, hur ofta och i vilken utsträckning öppna hopar slits isär av gravitationskrafterna i Vintergatan och avslöja mer om källorna till dessa krafter.

Placering

Dessa stjärnor förekommer tillsammans som en typisk stjärnhop i sydvästra delen av stjärnbildeb Vattumannen.

Se även

Messier 40 - a double star included in the Messier catalogue that was also mistakenly identified as having nebulosity
Messier 73, LRGB CCD image based on two-hours total exposure

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 73, 17 april 2021.

Noter

^ [a b c d] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier%2073.%7CHämtad 2006-12-21
^ [a b c d e f] ”Messier 73”. SEDS Messier pages. http://messier.seds.org/m/m073.html. Läst 28 februari 2010.
^ K. G. Jones (1991). Messier's Nebulae and Star Clusters (2nd). Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-37079-0
^ L. P. Bassino; S. Waldhausen; R. E. Martinez (2000). ”CCD photometry in the region of NGC 6994: The remains of an old open cluster”. Astronomy & Astrophysics 355: sid. 138–144. Bibcode: 2000A&A...355..138B.
^ G. Carraro (2000). ”NGC 6994: An open cluster which is not an open cluster”. Astronomy & Astrophysics 357: sid. 145–148. Bibcode: 2000A&A...357..145C.
^ E. Bica; B. X. Santiago; C. M. Dutra; H. Dottori; M. R. de Oliveira; D. Pavani (2001). ”Dissolving star cluster candidates”. Astronomy & Astrophysics 366 (3): sid. 827–833. doi:10.1051/0004-6361:20000248. Bibcode: 2001A&A...366..827B.
^ M. Odenkirchen; C. Soubiran (2002). ”NGC 6994: Clearly not a physical stellar ensemble”. Astronomy & Astrophysics 383 (1): sid. 163–170. doi:10.1051/0004-6361:20011730. Bibcode: 2002A&A...383..163O.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Messier 73.
Bilder & media
SEDS informerar om Messier 73

NGC 6992 • NGC 6993 • NGC 6994 • NGC 6995 • NGC 6996

[simbad-1] [a b c d] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier%2073.%7CHämtad 2006-12-21

[seds-2] [a b c d e f] ”Messier 73”. SEDS Messier pages. http://messier.seds.org/m/m073.html. Läst 28 februari 2010.

[jonesbook1991-3] K. G. Jones (1991). Messier's Nebulae and Star Clusters (2nd). Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-37079-0

[bassinoetal2000-4] L. P. Bassino; S. Waldhausen; R. E. Martinez (2000). ”CCD photometry in the region of NGC 6994: The remains of an old open cluster”. Astronomy & Astrophysics 355: sid. 138–144. Bibcode: 2000A&A...355..138B.

[carraro2000-5] G. Carraro (2000). ”NGC 6994: An open cluster which is not an open cluster”. Astronomy & Astrophysics 357: sid. 145–148. Bibcode: 2000A&A...357..145C.

[bicaetal2001-6] E. Bica; B. X. Santiago; C. M. Dutra; H. Dottori; M. R. de Oliveira; D. Pavani (2001). ”Dissolving star cluster candidates”. Astronomy & Astrophysics 366 (3): sid. 827–833. doi:10.1051/0004-6361:20000248. Bibcode: 2001A&A...366..827B.

[odenkirchecnsoubiran2002-7] M. Odenkirchen; C. Soubiran (2002). ”NGC 6994: Clearly not a physical stellar ensemble”. Astronomy & Astrophysics 383 (1): sid. 163–170. doi:10.1051/0004-6361:20011730. Bibcode: 2002A&A...383..163O.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]