Solgrävlingar (Melogale) är ett släkte i underfamiljen grävlingar med fyra eller fem arter som förekommer i Sydostasien.
| Solgrävlingar | |
 Uppstoppat exemplar av Melogale personata | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Mårddjur Mustelidae |
| Underfamilj | Grävlingar Melinae |
| Släkte | Solgrävlingar Melogale |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melogale | |
| Auktor | I. G. Saint-Hilaire, 1831 |
| Arter | |
| Se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Solgrävlingar skiljer sig från andra grävlingar huvudsakligen genom den långa yviga svansen. Kroppen är långsträckt och extremiteterna är som hos alla grävlingar korta. Pälsens färg varierar mellan gråbrun och mörkbrun och är på undersidan lite ljusare. Kännetecknande är dessutom ett vitt eller rött längdstreck på djurets rygg och en påfallande mönstring i ansiktet. Djurens kroppslängd ligger mellan 33 och 43 cm, svanslängden mellan 15 och 23 cm och vikten mellan en och tre kilogram.
Utbredning och habitat redigera
Arternas utbredningsområde sträcker sig från östra Indien och mellersta Kina över Malackahalvön till Borneo och Bali. De vistas huvudsakligen i skogar men förekommer även på gräsmarker.
Levnadssätt redigera
Solgrävlingar är aktiva under gryningen eller på natten. Under dagen gömmer sig dessa djur i naturliga håligheter eller jordgrottor som byggts av andra djur. I motsats till andra grävlingar gräver de inte själva. Under letandet efter föda klättrar de till och med på träd. Om arternas sociala beteende är lite känt. Det antas att individerna lever ensamma.
Föda redigera
Arterna i släktet är allätare som livnär sig av ryggradsdjur (huvudsakligen grodor och ödlor), insekter och maskar samt av frukt och andra växtdelar.
Fortplantning redigera
Efter dräktigheten som varar i ungefär 60 dagar föder honan ett till fem ungar (oftast två). Efter två eller tre månader är ungarna självständiga.
Arter redigera
Vanligen skiljs mellan fyra arter:[1][2]
- Melogale moschata, lever i mellersta och södra Kina (även på Taiwan och Hainan), i nordöstra Indien samt i norra Myanmar, Laos och Vietnam.
- Melogale personata, förekommer i Burma, Vietnam och södra Thailand.
- Melogale orientalis, lever på öarna Java och Bali. Några zoologer betraktar djuret som underart till Melogale personata.
- Melogale everetti, finns bara i ett mindre område i norra Borneo. Listas av Internationella naturvårdsunionen som sårbar (vulnerable).
2011 beskrevs ytterligare en art från Vietnam, Melogale cucphuongensis.[3] Den är provisoriskt godkänd av IUCN.[2]
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter redigera
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Melogale” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b] Melogale på IUCN:s rödlista, läst 19 september 2015.
- ^ Nadler, Streicher, Stefen, Schwierz, Roos (2011): A new species of ferret-badger, Genus Melogale, from Vietnam. Der Zoologische Garten, Volume 80, Issue 5, 2011, pp 271–286, DOI:10.1016/j.zoolgart.2011.08.004