Max Safir, ursprungligen Manes Safir, född 10 november 1925 i Bodzentyn i Polen, död 9 juni 2020 i Oscars distrikt i Stockholm,[1] var en polsk-svensk förintelseöverlevare.

Biografi

redigera

Safir föddes i en traditionell judisk familj i Polen.[2] När han var 13 år gammal fördes han och hans bror till ett arbetsläger i Cieszanów. Där frågade han en herr Schindler om hjälp att ta sig därifrån.[3][4] Senare kom han till ett arbetsläger i Starachowice och därefter fördes han till förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Han tvingades gå en dödsmarsch till koncentrationslägret Mauthausen i Österrike och vidare till ett underläger i Ebensee. Vistelsen där var omänsklig med mycket hårt arbete och över 8 000 människor dog under de 18 månader lägret var i drift. Han befriades av amerikanska soldater i maj 1945. Då hade han förlorat hela sin familj och vägde 24 kg.[5] Efter ett halvår i brittiskt läger på Cypern kom Safir till Brittiska Palestinamandatet och han deltog i 1948 års arabisk-israeliska krig. Han kom till Sverige i mitten av 1950-talet och fick här förnamnet Max.

Under sina sista 15 år reste Safir vid flera tillfällen till Polen och återskapade på plats minnet av det judiska Bodzentyn för hundratals svenska elever, lärare, riksdagsledamöter och andra. Han bidrog starkt till högtidlighållandet av Förintelsens minnesdag i riksdagen som startade 2007, där han medverkade flera gånger. Safir föreläste i skolor och nämns i utredningen om ett svenskt museum om Förintelsen, SOU 2020:21, som en av dem som föreslagit ett sådant museum för att bevara de överlevandes minnen för kommande generationer.[6]

År 2012 utkom boken Bäste herrn, låt mig få leva som är hans personliga överlevnadsberättelse. Safir medverkade 2018 i boken Witnesses: överlevande från förintelsen, som tilldelades Svenska fotobokspriset 2019.[7][8]

Bibliografi

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Safir, Max
  2. ^ Mikael Oscarsson, Christer Mattsson (5 juli 2020). ”Max Safir, 1925-2020”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2020-07-05/69. 
  3. ^ MarieLouise Samuelsson, Ulrika Knutson (9 maj 1995). ”Freden störde inte Per Albins bridge”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1995-05-09/29. 
  4. ^ Safir, Max (2012). Bäste herrn, låt mig få leva : en överlevnadsberättelse. XP Media. ISBN 978-91-86683-10-8. OCLC 854996890. https://www.worldcat.org/oclc/854996890. Läst 28 december 2022 
  5. ^ Robert Börjesson (6 maj 2018). ”Överlevde Förintelsen - här återvänder han till dödslägret”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/overlevde-forintelsen--har-atervander-han-till-dodslagret/. 
  6. ^ ”Sveriges museum om Förintelsen, SOU 2020:21, Betänkande av Utredningen om ett museum om Förintelsen”. Regeringen, SOU. Mars 2020. sid. 25. https://www.regeringen.se/49791f/contentassets/03161ab08baa4461bb64b7ba1b25fd63/sveriges-museum-om-forintelsen-sou-202021.pdf. Läst 14 september 2020. 
  7. ^ Staffan Löwstedt (17 november 2018). ”Fotoutställningarna du inte får missa just nu”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/fotoutstallningarna-du-inte-far-missa-just-nu. 
  8. ^ Björn Berglund (5 april 2019). ”Berättelser från Förintelsen får fotobokspris”. Hallands Nyheter. https://www.hn.se/n%C3%B6je/ber%C3%A4ttelser-fr%C3%A5n-f%C3%B6rintelsen-f%C3%A5r-fotobokspris-1.14397440.