Masters 1991 (Benson and Hedges Masters) var en professionell inbjudningsturnering i snooker, som spelades 3 - 10 februari 1991 i Wembley Conference Centre i London, England. Stephen Hendry vann sin tredje raka titel, den förste i historien att vinna Masters tre år i följd, och den andre, efter Cliff Thorburn, att vinna Masters tre gånger totalt.

Finalen mellan Hendry och Mike Hallett har gått till historien på grund av den fantastiska vändning som Hendry stod för. Mike Hallett hade gått fram till en 7-0-ledning i finalen, och var då bara två frames från seger. Tre frame senare var ställningen 8-2, och Hallett behövde bara sänka rosa och svart för vinst av framet och matchen. Han missade dock rosa[1], och Hendry vände och vann alla de sju återstående framen av matchen. Segersiffrorna blev alltså 9-8 till Hendry. Mike Hallett hämtade sig aldrig riktigt efter detta nederlag, och dalade på rankingen från de absoluta toppositionerna.

Skotten Alan McManus gjorde sin debut i Masters detta år, en tävling som han skulle komma att vinna tre år senare.


Resultat redigera

  Första omgången:
Bäst av 9 frames
Andra omgången:
Bäst av 9 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 9 frames
Semifinaler:
Bäst av 11 frames
Final:
Bäst av 17 frames
                                   
           Stephen Hendry  5  
           John Virgo  1  
     Stephen Hendry  5  
     Tony Meo  0  
   Tony Meo  5      Dean Reynolds  2
   Gary Wilkinson  3      Tony Meo  5  
     Stephen Hendry  6  
     Jimmy White  1  
           Jimmy White  5  
           Martin Clark  1  
     Jimmy White  5
     Steve James  4  
           Steve James  5
           Doug Mountjoy  4  
     Stephen Hendry  9
     Mike Hallett  8
   Alain Robidoux  3      Mike Hallett  5  
   Alan McManus  5      Alan McManus  3  
     Mike Hallett  5
     Neal Foulds  1  
           Steve Davis  4
           Neal Foulds  5  
     Mike Hallett  5
     Terry Griffiths  3  
           Terry Griffiths  5  
           Dennis Taylor  2  
     Terry Griffiths  5
     John Parrott  2  
           Willie Thorne  3
           John Parrott  5  

Källor redigera

Referenser redigera