Martin Aschaneus

svensk fornforskare
Sida ur Aschaneus handskrift Collectaneum Monumentale Runicum, med en teckning av runstenen U 104.

Martin (Martinus) Laurentii Aschaneus, född omkring 1575 på Aske gård i Håtuna socken i Uppland, död 1641,[1][2] var en svensk fornforskare.

Aschaneus studerade i Uppsala och Stockholm, och blev därefter musikant vid Johan III:s kapell, senare fältpräst vid livfanan under Gustav II Adolfs livländska fälttåg och 1620 kyrkoherde i Fresta och Hammarby socknar. 1630 utnämndes han och Johan Axehielm till arkivarier jämte Johannes Bureus. [1] Aschaneus insats som fornforskare ligger främst i att han byggde upp fornsakssamlingarna. Han intresserade sig mycket för äldre handskrifter, runinskrifter, fornlämningar, mynt, sigill med mera.[3] Han efterlämnade rika samlingar av handskrifter om svenska antikviteter och mynt.[1]

Aschaneus författade även Regula pietatis eller en liten hwsregla, och Tabula mensalis eller en borde tafla, uppbyggliga diktsamlingar på knittelvers samt några andra mindre skaldeförsök.[3]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b c] Aschaneus, Martin Laurentii i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  2. ^ B. L. VennbergMartinus Laurentii Aschaneus i Svenskt biografiskt lexikon (1920)
  3. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Lund 1929

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera