Marsdeportationerna 1949 (Operation Priboi) pågick mellan 25 och 28 mars då mer än 90 000 personer deporterades från Baltikum till avlägsna platser i Sovjetunionen.

Historik redigera

Den 29 januari 1949 fattade man i Kreml beslutet att genomföra deporteringsoperationer i de baltiska rådsrepublikerna. Man avsåg att deportera skogsbröders och fosterlandsvänners familjer, tidigare medlemmar ur motståndsrörelsen som fortsatt med sovjetfientlig verksamhet, samt deras familjer samt motståndsrörelsens medhjälpares familjer.[1] Instruktionen var att deportera alla tidigare regeringsmedlemmar, högre statliga tjänstemän och domare, högre militär personal, politiker, medlemmar av frivilligförsvarskårer, medlemmar i studentföreningar, personer som deltagit i anti-sovjetska styrkor, ryska emigranter, poliser och säkerhetspoliser, representanter för utländska företag, personer med kontakter i utlandet, entreprenörer, banktjänstemän och medlemmar av Röda Korset samt alla deras familjemedlemmar. Ungefär 23 % av befolkningen i Estland ingick i dessa kategorier.[2]

72 % av de avvisade var kvinnor och barn under sexton år och 5 % avled under resan och de två första åren.[3]

Estland redigera

Officiellt deporterades 20 713 personer från Estland (cirka 3 % av befolkningen)[4], till företrädesvis Sibirien och norra Kazakstan. Totalt antas siffran uppgå till över 22 000 personer, då i många fall även familjemedlemmar till de som fanns med på de officiella listorna blev deporterade.[5].

Lettland redigera

 
Lettiska KGB utarbetade en evakueringsplan för Lettland

42 149 personer deporterades från Lettland.[4]

Litauen redigera

31 917 personer deporterades från Litauen.[4]

30 452 personer var involverade för att genomföra deportationen. [6]

Minnesdag redigera

Den 25 mars uppmärksammas deportationen årligen i Estland med ljuständning på Frihetstorget i Tallinn, Rådhustorget i Tartu och Narva samt flera andra platser.[7]

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

Källor redigera