Mariss Jansons, född 14 januari 1943 i Riga, död 1 december 2019[12][13][14][15] i Sankt Petersburg, var en lettisk dirigent.

Mariss Jansons
Mariss Jansons, 19 juni 2015.
FöddMariss Ivars Georgs Jansons[1]
14 januari 1943[2][3][4]
Riga
Död1 december 2019[5][6][7] (76 år)
Sankt Petersburg[8][9]
BegravdLiteratorskije mostki
Medborgare iSovjetunionen, Lettland och Ryssland[10]
Utbildad vidSankt Petersburgs konservatorium
Universität für Musik und darstellende Kunst Wien
SysselsättningDirigent, musikpedagog
ArbetsgivareOslo filharmoniska orkester (1979–2000)
Pittsburgh Symphony Orchestra (1997–2004)
Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks (2003–2019)
Concertgebouworkestern (2004–2015)[7]
FöräldrarArvīds Jansons[11]
Utmärkelser
Se lista
Redigera Wikidata

Mariss Jansons utbildade sig i violin och piano samt i dirigentyrket vid Musikkonservatoriet i Leningrad. År 1969 kom han till Österrike där han bland annat studerade hos dirigenten Herbert von Karajan.

Mariss Jansons ledde 19792000 Oslo filharmoniska orkester. Under sina år i Oslo påpekade Jansons vid upprepade tillfällen de usla akustiska förhållandena i hemmaarenan Oslo Konserthus. Stundom rådde även brist på repetitionslokaler. Trots svårigheterna ledde Jansons Oslofilharmonin till stora internationella framgångar och orkestern kontrakterades av skivbolaget EMI för inspelning av många standardverk på den klassiska repertoaren, bland annat Stravinskijs Petrusjka och Våroffer. Från 1997 ledde Jansons samtidigt Pittsburgh Symphonie Orchestra. Sedan 2003 har Jansons varit chefsdirigent för Bayerska Radions Symfoniorkester där han efterträdde Lorin Maazel. År 2004 utnämndes han till chefsdirigent för Concertgebouworkestern i Amsterdam, en befattning han innehade till och med 2015.

År 1996 drabbades Mariss Jansons av en hjärtattack och segnade ned under ett av Oslofilharmonins framföranden av Giacomo Puccinis La Bohème. Dock repade han sig och ledde förutom den Bayerska radions orkester olika orkestrar världen över. Nyårsdagen 2006, 2012 och 2016 dirigerade han orkestern vid den årliga nyårskonserten på Wiener Musikverein i Wien i Österrike.

Jansons bedrev aktiv undervisning, talade i radio och TV. Sedan 1995 arbetade han i S: t Petersburg-konservatoriet där han undervisade, ledde och hanterade elev-symfoniorkestern.

Utmärkelser redigera

[Redigera Wikidata]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ läs online, The Guardian.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, Mariss Jansons, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Mariss Jansons, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Discogs, Mariss Jansons, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Zum Tod von Mariss Jansons Ein Dirigent von Weltruhm (på tyska), Deutschlandfunk Kultur, 1 december 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Conductor emeritus Mariss Jansons 1943-2019 (på nederländska), Concertgebouworkestern, 1 december 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Mensenlinq, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Le chef d’orchestre letton Mariss Jansons est mort (på franska), Le Monde, 1 december 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Mariss Jansons (på franska), France Musique, läs online, läst: 11 januari 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.francemusique.fr, ”Chef d’orchestre d'origine lettone et de citoyenneté russe (1943 - 2019)”.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.francemusique.fr, ”Fils du célèbre chef d’orchestre Arvid Jansons et d’une cantatrice”.[källa från Wikidata]
  12. ^ ”MARISS JANSONS”. Bavarian Radio Symphony Orchestra. https://www.br-so.com/instrumentation/mariss-jansons/.  Arkiverad 5 mars 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ ”MARISS JANSONS CHIEF CONDUCTOR 2004-2015”. Concertgebouworkest. https://www.concertgebouworkest.nl/en/mariss-jansons. 
  14. ^ ”Mariss Jansons, conductor celebrated around the world, dies at 76”. The Washington Post. 3 december 2019. https://www.washingtonpost.com/local/obituaries/mariss-jansons-conductor-celebrated-around-the-world-dies-at-76/2019/12/02/a1979522-1504-11ea-9110-3b34ce1d92b1_story.html. Läst 12 mars 2021. 
  15. ^ ”Renowned Latvian conductor Mariss Jansons dies aged 76”. France 24. 1 december 2019. https://www.france24.com/en/20191201-renowned-latvian-conductor-mariss-jansons-dies-aged-76. Läst 12 mars 2021. 
  16. ^ Mariss Jansons (på norskt bokmål), Norsk biografisk leksikon.[källa från Wikidata]
  17. ^ Dirigenten Mariss Jansons er død (på norskt bokmål), NRK Nyheter, 1 december 2019, läs online.[källa från Wikidata]
  18. ^ Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks, läs online.[källa från Wikidata]
  19. ^ Pasniedzot Triju Zvaigžņu ordeni diriģentam Marisam Jansonam Rīgas pilī 2006.gada 23.maijā (på lettiska), Latvijas Vēstnesis, 24 maj 2006, läs online.[källa från Wikidata]
  20. ^ [a b] Mariss Jansons (på tyska), Wiener Zeitung, 19 augusti 2011, läs online.[källa från Wikidata]
  21. ^ Hohe Auszeichnungen für Mariss Jansons und Thomas Angyan (på österrikisk tyska), Wien, 15 januari 2007, läs online.[källa från Wikidata]
  22. ^ Ordensverleihung zum Tag der Deutschen Einheit (på tyska), 4 oktober 2013, läs online.[källa från Wikidata]
  23. ^ Bekanntgabe der Verleihungen vom 1. Oktober 2013 (på tyska), Tysklands förbundspresident, oktober 2013, läs online.[källa från Wikidata]
  24. ^ läs online, www.evs-musikstiftung.ch.[källa från Wikidata]
  25. ^ läs online, www.francemusique.fr.[källa från Wikidata]
  26. ^ Дирижёру Марису Янсонсу вручен знак «За заслуги перед Санкт-Петербургом» (på ryska), Fontanka.ru, 31 mars 2013, läs online.[källa från Wikidata]
  27. ^ Dirigent Mariss Jansons geridderd (på nederländska), Reformatorisch Dagblad, 6 november 2013, läs online.[källa från Wikidata]