Mariss Jansons
Denna artikel handlar om en nyligen avliden person. Uppgifterna i artikeln kan vara inaktuella och komma att ändras. Mallen bör tas bort när uppgifterna är uppdaterade och inga större redigeringar görs i artikeln, det vill säga efter ungefär en vecka. (2019-12) |
Mariss Jansons, född 14 januari 1943 i Riga, död 30 november 2019 i Sankt Petersburg, var en lettisk dirigent.
Mariss Jansons | |
![]() | |
Född | Mariss Ivars Georgs Jansons 14 januari 1943[1][2][3] Riga |
---|---|
Död | 1 december 2019[4][5][6] (76 år) Sankt Petersburg[7] |
Medborgarskap | Sovjetunionen, Lettland och Rysk |
Utbildad vid | Sankt Petersburgs konservatorium och Universität für Musik und darstellende Kunst Wien ![]() |
Sysselsättning | Dirigent, musikpedagog |
Arbetsgivare | Oslo filharmoniska orkester (1979–2000) Pittsburgh Symphony Orchestra (1997–2004) Bavarian Radio Symphony Orchestra (2003–2019) Concertgebouworkestern (2004–2015)[6] |
Religion | Lutherdom[8] |
Föräldrar | Arvīds Jansons |
Utmärkelser | Bayerska förtjänstorden Folkets konstnär i Ryssland Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset med stjärna Gold Decoration for Services to the City of Vienna Österrikes hederskors för vetenskap och konst Spellemann Award for classical record of the year (1981) Oslo bys kulturpris (1993) Spellemann Award for classical record of the year (1990) Spellemann Award for choir record of the year (1993) Spellemann Award for choir record of the year (1995) Tre Stjärnors orden Maximiliansorden för konst och vetenskap (2010) People's Artist of the RSFSR Merited Artist of the RSFSR Medal of Honor for St. Petersburg Norska förtjänstorden Nederländska Lejonorden Léonie Sonnings musikpris (2018) Ernst von Siemens Music Prize (2013)[9] Hans von Bülow Medal (2003) |
Redigera Wikidata |
Mariss Jansons utbildade sig i violin och piano samt i dirigentyrket vid Musikkonservatoriet i Leningrad. År 1969 kom han till Österrike där han bland annat studerade hos dirigenten Herbert von Karajan.
Mariss Jansons ledde 1979–2000 Oslo filharmoniska orkester. Under sina år i Oslo påpekade Jansons vid upprepade tillfällen de usla akustiska förhållandena i hemmaarenan Oslo Konserthus. Stundom rådde även brist på repetitionslokaler. Trots svårigheterna ledde Jansons Oslofilharmonin till stora internationella framgångar och orkestern kontrakterades av skivbolaget EMI för inspelning av många standardverk på den klassiska repertoaren, bland annat Stravinskijs Petrusjka och Våroffer. Från 1997 ledde Jansons samtidigt Pittsburgh Symphonie Orchestra. Sedan 2003 har Jansons varit chefsdirigent för Bayerska Radions Symfoniorkester där han efterträdde Lorin Maazel. År 2004 utnämndes han till chefsdirigent för Concertgebouworkestern i Amsterdam, en befattning han innehade till och med 2015.
År 1996 drabbades Mariss Jansons av en hjärtattack och segnade ned under ett av Oslofilharmonins framföranden av Giacomo Puccinis La Bohème. Dock repade han sig och ledde förutom den Bayerska radions orkester olika orkestrar världen över. Nyårsdagen 2006, 2012 och 2016 dirigerade han orkestern vid den årliga nyårskonserten på Wiener Musikverein i Wien i Österrike.
Jansons bedrev aktiv undervisning, talade i radio och TV. Sedan 1995 arbetade han i S: t Petersburg-konservatoriet där han undervisade, ledde och hanterade elev-symfoniorkestern.
KällorRedigera
NoterRedigera
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014, licens: CC0
- ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6fj37f7, omnämnd som: Mariss Jansons, läst: 9 oktober 2017
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Mariss-Jansonstopic/Britannica-Online, omnämnd som: Mariss Jansons, läst: 9 oktober 2017
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ [a b] läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,
- ^ läs online,