Margareta II av Hainault
Margareta II av Hainault, född 1311, död 1356, var regerande grevinna av Hainault 1345-1356 och Grevskapet Holland och Zeeland 1345-1354. Hon var även tysk-romersk kejsarinna som gift med Ludvig IV. Hon var 1349-1354 inblandad i ett inbördeskrig med sina söner om sina troner.
Biografi redigera
Hon var dotter till Wilhelm I av Hainault och Johanna av Valois. Margareta tillbringade en del av sin barndom med modern vid det franska hovet. Hon gifte sig 1324 med kejsar Ludvig, och blev därmed kejsarinna. Den 17 januari 1328 kröntes den sextonåriga Margareta och hennes man till kejsarinna och kejsare i Rom
När hennes bror Vilhelm II avled barnlös 1345 inlemmades Holland med kejsardömet. Margareta beslutade sig då för att efterträda sin bror som Hollands monark, och fick sin makes tillstånd att göra så, då han i egenskap av kejsare var dessa staters högsta härskare och därmed kunde ge henne dem som förläning. Hon reste till Nederländerna där hon lät kröna sig till monark som grevinnan Margareta I i Holland, Zeeland och Friesland och Margareta II i Hainaut. Hennes installation i Hainaut var okontroversiell, eftersom Hainaut hade erkänd kvinnlig tronföljd. Men Holland och Zeeland saknade kvinnlig tronföljd, och hennes rätt till dessa grevskap ifrågasattes. Hennes anspråk ifrågasattes också av hennes systrar. För att stärka sin ställning gav den sina undersåtar och städer viktiga ekonomiska privilegier, men relationerna i Holland och Zeeland förblev spända.
Efter en vistelse i Nederländerna 1345-46 kallades hon tillbaka till Tyskland av maken, och lämnade sin son Vilhelm att styra i hennes ställe. Vid makens död 1347 avstod Margareta från Holland i utbyte mot en pension. Vilhelm betalade dock inte ut pensionen, och Margareta återtog därför makten i Holland 1350. Detta utlöste ett krig med sonen som varade 1351-1354. I fredsfördraget 1354 abdikerade Margareta i utbyte mot en pension. Hon bosatte sig sedan på slottet i Le Quesnoy.
Margareta fick ett dåligt eftermäle på grund av kriget mellan mor och son, som uppfattades som skamligt och som dessutom orsakade svåra skador, samt för att Holland, till skillnad från Hainaut, inte hade kvinnlig tronföljd och hon därför uppfattades som en usurpator.
Barn redigera
- Ludvig VI av Bayern (1328/1330-1365), hertig av Bayern, kurfurste av Brandenburg
- Vilhelm I av Bayern, (Vilhelm V av Holland) född 1332
- Albrecht av Holland och Bayern, född 1336
- Beatrix av Bayern (1344-1359), gift med kung Erik Magnusson av Sverige (död 1359)
- Otto V av Bayern, kurfurste av Brandenburg, född 1346
- Agnes av Bayern
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
| Företrädare: Isabella av Aragonien (drottning av Tyskland) |
Drottning av Tyskland (ej regent) 1324-1346 |
Efterträdare: Blanka av Valois |
| Företrädare: Isabella av England |
Tysk-romersk kejsarinna (ej regent) 1328-1346 |
Efterträdare: Anna av Schweidnitz |
| Företrädare: Wilhelm IV av Holland |
Greve av Holland, Hainaut och Zeeland (regent) 1345-1356 |
Efterträdare: Wilhelm V av Holland |