Manel Estiarte

spansk vattenpolospelare
(Omdirigerad från Manuel Estiarte)

Manel Estiarte i Duocastella, född 26 oktober 1961 i Manresa, är en spansk (katalansk) vattenpolospelare. Han ingick i Spaniens landslag vid olympiska sommarspelen 1980, 1984, 1988, 1992, 1996 och 2000. Under sin landslagskarriär gjorde Estiarte 1 561 mål[1] och blev känd under smeknamnet El delfín goleador ("delfinmålskytten").[2]

Manel Estiarte
Manel Estiarte
Manel Estiarte

Manel Estiarte.

Vattenpolo, herrar
Nation: Spanien Spanien
Olympiska spel
Guld Atlanta 1996 Vattenpolo
Silver Barcelona 1992 Vattenpolo
Världsmästerskap
Guld Perth 1998 Vattenpolo
Silver Perth 1991 Vattenpolo
Silver Rom 1994 Vattenpolo
Europamästerskap
Silver Aten 1991 Vattenpolo
Brons Rom 1983 Vattenpolo
Brons Sheffield 1993 Vattenpolo
Medelhavsspelen
Silver Casablanca 1983 Vattenpolo
Brons Split 1979 Vattenpolo

Karriär

redigera

Estiarte tog OS-silver i den olympiska vattenpoloturneringen i Barcelona och OS-guld i den olympiska vattenpoloturneringen i Atlanta.[3] Han vann skytteligan i fyra OS: Moskva, Los Angeles, Seoul och Barcelona.[4] I Sydney var han fanbärare för Spanien.[5]

Estiarte är en av tre idrottare som har representerat Spanien i sex olympiska spel. De två övriga är fäktaren Luis Álvarez[6] och gångaren Jesús Ángel García.[7]

Estiarte tog VM-guld för Spanien i samband med världsmästerskapen i simsport 1998 i Perth.[8] VM-silver blev det 1991 i Perth och 1994 i Rom.[9]

I FINA Men's Water Polo World Cup var Estiartes medaljsaldo tre bronsmedaljer: 1985 i Duisburg, 1991 i Barcelona och 1999 i Sydney.[3]

EM-bronset 1983 var Spaniens första medaljplacering i en internationell vattenpolotävling på den nivån.[10] EM-silver blev det 1991 i Aten och EM-brons på nytt 1993 i Sheffield.[11]

Estiarte tog brons i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1979 och silver i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1983.[12]

Efter karriären

redigera
 
Pep Guardiola och Manel Estiarte firar FC Barcelonas seger i Uefa Champions League 2008/2009.

Estiarte var ledamot av Internationella olympiska kommittén 2000–2004. Han valdes in i The International Swimming Hall of Fame 2007.[13] Sedan 2013 är han medarbetare åt fotbollslaget FC Bayern Münchens tränare Pep Guardiola.[14] Han samarbetade med Guardiola redan 2008–2012 som chef för externa relationer i FC Barcelona som Guardiola då tränade.[15] Estiartes självbiografi Todos mis hermanos utkom 2009.[16]

Klubbar

redigera

Utmärkelser

redigera

Bibliografi

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Manel Estiarte: El waterpolo lleva su nombre Arkiverad 18 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Leyendas. Diario AS. (spanska)
  2. ^ Manel Estiarte, el delfín goleador Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Noticias y Ocio. (spanska)
  3. ^ [a b] Manuel Estiarte Arkiverad 4 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  4. ^ Estiarte still going for goals. BBC Sport 30 augusti 2000.
  5. ^ Spain Arkiverad 26 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  6. ^ Luis Álvarez Arkiverad 25 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  7. ^ Jesús Ángel García Arkiverad 5 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine.. Sports Reference. Läst 19 februari 2015.
  8. ^ World champions – team line-up Arkiverad 5 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.. FINA. Läst 19 februari 2015.
  9. ^ Water Polo: Estiarte Strikes World Championship Gold. Swimming World 18 januari 1998. Läst 19 februari 2015.
  10. ^ 1983 European Championships Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Erkin Shagaev Water Polo.
  11. ^ Manel Estiarte, premio Príncipe de Asturias de los Deportes 2001. ABC. (spanska)
  12. ^ Estiarte, le emozioni di Spalato e Casablanca. Il Centro (italienska)
  13. ^ Manuel Estiarte Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.. International Swimming Hall of Fame.
  14. ^ Manel Estiarte: Peps engster Vertrauter. Abendzeitung München 26 juni 2013.
  15. ^ Manel Estiarte se irá con Guardiola. Mundo Deportivo. (spanska)
  16. ^ El deportista que plantó cara al dolor. El Mundo. (spanska)

Externa länkar

redigera