Öppna huvudmenyn
Mai Raud-Pähn arbetar hemma med en utställning om estniska båtflyktingar 2014.

Mai Hinge Raud-Pähn, född 2 november 1920 i Pärnu i Estland, är en estnisk konsthistoriker, journalist och lärare. Hon flydde till Sverige genom Tyskland under andra världskriget.

BiografiRedigera

Född i Pärnu började hon skolan 1928 i Viljandi Estniska Lärdomssällskapets Flickgymnasiums Grundskola.1934–1937 studerade hon i Pärnu Flickgymnasium och fick studenten. Därefter studerade Raud-Pähn vidare vid Tallinn Lärarseminarium och blev lärare. Under andra världskriget flydde hon till Tyskland, sedan via Danmark till Sverige.[1]

1957–1964 studerade hon hos professor Sten Karling vid Stockholms Universitet konsthistoria. 1972 tog Mai Raud-Pähn licensiatexamen, hennes avhandling var om silversmed i Tallinn 1474–1659. Hon har publicerat artiklar i ämnet i Estniska Lärdomssällskapets Årsbok Annales Societatis Litterarum Estonicae in Svecia[2] och haft föreläsningar.

1987–2014 var hon den sverigeestniska tidskriften Rahvuslik Kontakts huvudredaktör.[3][4]

Hon är Sverigeesternas Riksförbunds ledamot.[5] Estniska Nationalmuseums Vänföreningens hedersledamot (invald 23 april 2005).[6] Estniska Lärdomssällskapet i Sverige medlem och tidigare sekreterare.

Hon fick 2001 motta White Star Medal Decoration från Estlands president[7] och 2006 Sverigeesternas Riksförbundets kulturpris.[8]

KällorRedigera

  1. ^ ”Üllatuspidu Maile!”. Eesti Päevaleht. 2015. 
  2. ^ ”Annales Societatis Litterarum Estonicae in Svecia digital samling”. http://www.ester.ee/record=b1114852*est. Läst 7 mars 2018. 
  3. ^ Filip Laurits. ”Mai Raud-Pähn 95”. Rahvuslik Kontakt. http://sverigeesterna.se/2016/03/13/mai-raud-pahn-95/. Läst 7 mars 2018. 
  4. ^ Rahvuslik Kontakt” (på et). Eestlased Rootsis. http://sverigeesterna.se/rahvuslik-kontakt/. Läst 7 mars 2018. 
  5. ^ Esinduskogu / Representantskap” (på et). Eestlased Rootsis. http://sverigeesterna.se/esinduskogu/. Läst 7 mars 2018. 
  6. ^ ”Sõprade selts” (på et). www.erm.ee. http://www.erm.ee/et/content/s%C3%B5prade-selts. Läst 7 mars 2018. 
  7. ^ ”Vabariigi President”. www.president.ee. https://www.president.ee/et/vabariik/teenetemargid/kavaler/3863/hinge-mai-raud-pahn. Läst 7 mars 2018. 
  8. ^ Aho Rebas (2 mars 2006). ”Rootsi Eestlaste Liidu kultuuriauhind 2006 Mai Raud-Pähnale.”. Eesti Päevaleht: s. 1.