Magnus Pereswetoff-Morath

svensk officer, generalsekreterare och musikvetare

Carl Fredrik Ivan Magnus Pereswetoff-Morath, född 8 maj 1921,[1] är en svensk militär och tidigare generalsekreterare i Sveriges Civilförsvarsförbund.

Magnus Pereswetoff-Morath
Född8 maj 1921 (103 år)
SysselsättningOfficer, generalsekreterare, musikvetare
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Pereswetoff-Morath blev 1945 löjtnant och 1953 kapten vid Kungliga Livgrenadjärregementet[2] samt sedermera major. 1961 tillförordnades han som förste byrådirektör vid Kungliga Civilförsvarsstyrelsen och 1974–1982 var han generalsekreterare i Sveriges Civilförsvarsförbund.[3] Efter pensionering studerade han vid Stockholms universitet och genomförde forskarutbildning i musikvetenskap 1986–1990.[4]

Pereswetoff-Morath är en av fyra söner till överstelöjtnanten Carl-Magnus Pereswetoff-Morath (1896–1975) och dennes hustru Jane Gyllensvärd (1897–1946). Han har fem barn i sina två äktenskap.

En brorson till honom är slavisten Alexander Pereswetoff-Morath.

Utmärkelser

redigera

Bibliografi

redigera
  • 1987 [med K.-G. Bäck] – 50 års frivillighet: en bildkavalkad genom SCF:s historia. Stockholm
  • 1988 – Johan Lindegren: kontrapunktiker, pedagog: Lindegren och hans lärjungar. Stockholm: Musikvetenskapliga institutionen (60-poängsuppsats)[6]
  • 1991 – Lille Bror Söderlundh som tonsättare: en verkförteckning. Musikologen (1991), sid 49–53
  • 1993 [med C. Ekholm, G. Lewenhaupt och N. Sköld] – Officer 43: en Karlbergskurs under fem decennier. Stockholm

Referenser

redigera
  1. ^ E. Thorsell (red.). Svensk släktkalender 2000. Stockholm 2000, sid 273
  2. ^ Sveriges statskalender 1947, sid 322; Sveriges statskalender 1955, sid 360
  3. ^ Sveriges statskalender 1963, sid 161; Sveriges statskalender 1978, sid 527; jfr. Sveriges statskalender 1984, sid 412; Dagens nyheter, 1 november 1982, sid 13
  4. ^ Libris katalogiseringssystem: Magnus Pereswetoff-Morath
  5. ^ [a b] Svensk släktkalender 2000, sid 273
  6. ^ Referat i Svensk tidskrift för musikforskning (1989), sid 143–144

Källor

redigera
  • P. Andersson. Sveriges kungasläkt. Ättlingar till arvmonarkins grundare Gustav Vasa, 1. Stockholm 2019, sid 851
  • E. Thorsell (red.). Svensk släktkalender 2000. Stockholm 2000

Se även

redigera