Magnus Fröling
Magnus Fröling, född 13 augusti 1727 i Linköping, död 4 september 1797 i Landeryds socken, var en svensk präst och lektor i Linköping.
Biografi redigera
Magnus Fröling föddes 13 augusti 1727 i Linköping. Han var son till kyrkoherden Samuel Fröling och Catharina Elisabeth Klingenberg i Vinnerstads socken. Fröling studerade i Linköping och blev 1745 student vid Uppsala universitet, Uppsala. Han blev 1750 student vid Lunds universitet, Lund och blev samma år magister i Greifswald. Fröling blev 1754 docent vid filosofiska fakulteten, Lund och 29 november 1763 adjunkt därstädes. Han blev 23 april 1768 filosofie lektor (logices et metaphysices) vid Linköpings gymnasium och prästvigdes 18 december samma år. Fröling var även från 12 juli 1777 kyrkoherde i Landeryds församling. Han blev 11 juli 1781 prost och blev professor samma år. Den 27 februari 1782 blev han andre teologie lektor vid Linköpings gymnasium och 5 februari 1782 föste teologie lektor vid Linköpings gymnasium. Fröling avled 4 september 1797 i Landeryds socken.[1]
Fröling föreslogs som biskop 1780 och 1786 i Linköpings stift. Han var 1784 preses vid prästmötet.[1]
Familj redigera
Fröling gifte sig 1765 med Margareta Christina Munck (född 1745). Hon var dotter till häradsskrivaren Nils Göran Munck och Jannika Maaria Broomé i Skåne. De fick tillsammans barnen Catharina Maria, Ulrica (1769–1770), Per (1771–1795), Anna Margareta (1773–1773), Ingrid Elisabeth (1776–1777), Gustava Fredrika (född 1778), Anna Charlotta (född 1779), Sophia Carolina (född 1782) och Samuel Adolf (1783–1784).[1]
Bibliografi redigera
- De origine possibilium talium, Lund 1753.[1]
- De recta et sinistra adplicatione principiorum universalissimorum in genere, Lund 1756.[1]
- De definitionibus entium singularium, Lund 1765.[1]
- De ratione optionis Divinæ inter plura prefecte similia, Lund 1765.[1]
- Disp. tractans quæstionem: an affectus in Deum cadant, Lund 1765.[1]
- De intellectu puro, menti humanæ vindicando, Lund 1765.[1]
- Decisio quæstionis: an in Deum cadat successio, Lund 1766.[1]
- De vonitate Divina pro modulo capacitatis creaturarum se exercente, Lund 1766.[1]
- Specimen demonstrationis syntheticæ, qua confirmatur nexus inter voluntatem Dei naturalem et liberam, Lund 1767.[1]
- Index mediæ inter scyllam et Charybdim viæ in doctrina de influxu Dei in creaturarum actiones, Lund 1767.[1]
- De anima humana dicinitatis speculo, Lund 1767.[1]
- Decisio controversiæ de ordine decretorum Dicinorum, Lund 1767.[1]
- Principia artis characteristicæ ad stilum philisophicum adplicata, Lund 1767.[1]
- Deo compositionis experte, Lund 1767.[1]
- De genuino præscientiæ Dicinæ fundamento, Lund 1768.[1]
- Vera idea immensitatis Divinæ, Lund 1768.[1]
- Index viæ ad veritatem pianissimam seu specimen logicæ reformatæ, Linköping 1770.[1]
- Försök att lära en pilt grammatica Latinak innehållande grunderna af grammatica generalis och arte periodica, Linköping 1777.[1]
- Predikan i Linköping 10 söndagen efter trinitatis, över den härliga förenin och sammanstämmelse, som är imellan Guds godhet och rättfärdighet uti dess förhållande mot syndare (i theol. Societ. Upsala collect 1782).[1]
- De glorificatione (diss. syn.), Linköping 1784.[1]