Storfotshöns

Storfotshöns (Megapodiidae) är en familj inom ordningen hönsfåglar.

Storfotshöns
Orangefotad storfotshöna (Megapodius reinwardt)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Hönsfåglar Galliformes
Familj	Storfotshöns Megapodiidae
Vetenskapligt namn
§ Megapodiidae
Synonymer
Storfothöns

Utseende och levnadssätt

Storfotshöns är kompakta, mellanstora fåglar med små huvuden och som namnet avslöjar stora fötter. De undviker att flyga, om inte absolut nödvändigt, och tillbringar större delen av tiden på marken. De flesta arter bor i djungeln och de flesta har brun eller svart fjäderdräkt. Många arter är tillbakadragna och ensamlevande, medan andra lever i kolonier på tusentals fåglar.

Häckning

Australisk buskhöna har skapat denna lövhög.

Storfotshönsen ruvar inte sina ägg på traditionellt sätt, utan gräver ner dem. De är mest kända för att bygga stora högar av ruttnande växtlighet. Dessa sköts av hannen, vilken kontinuerligt justerar temperaturen genom att tillföra och ta bort material. Men inte alla arter bygger högar, några gräver helt enkelt ner äggen i lös sand eller jord och låter solen värma äggen. En art låter vulkanisk aktivitet i jorden värma äggen.

Kycklingarna har inte någon äggtand, utan bryter sig ut ur ägget med kraftfulla klor, och gräver sig sedan vidare upp till ytan. De kläcks med full fjäderdräkt, aktiva och redo för ett självständigt liv. Efter att äggen kläckts tar föräldrarna inte längre något ansvar för kycklingarna.

Utbredning och systematik

Storfotshönsen lever i Australien, i delar av övärlden i Indonesien, på Nya Guinea, i Filippinerna samt på öar i västra Stilla havet.

Nu levande släkten och arter

Australisk buskhöna (Alectura lathami)

Kambuskhöna (Aeypodius arfakianus).

Mikronesisk storfotshöna (Megapodius laperouse)

Följande lista med 21 arter i sex släkten följer IOC:s lista från 2020.

• Släkte Alectura
  • Australisk buskhöna (Alectura lathami)
• Släkte Aepypodius
  • Waigeobuskhöna (Aeypodius bruijnii)
  • Kambuskhöna (Aeypodius arfakianus)
• Släkte Talegalla
  • Rödnäbbad buskhöna (Talegalla cuvieri)
  • Svartnäbbad buskhöna (Talegalla fuscirostris)
  • Rödkindad buskhöna (Talegalla jobiensis)
• Släkte Leipoa
  • Malleehöna (Leipo ocellata)
• Släkte Macrocephalon
  • Maleohöna (Macrocephalon maleo)
• Släkte Eulipoa
  • Moluckstorfotshöna (Eulipoa wallacei)
• Släkte Megapodius
  • Tongastorfotshöna (Megapodius pritchardii)
  • Mikronesisk storfotshöna (Megapodius laperouse)
  • Nikobarstorfotshöna (Megapodius nicobariensis)
  • Filippinstorfotshöna (Megapodius cumingii)
  • Sulastorfotshöna (Megapodius bernsteinii)
  • Tanimbarstorfotshöna (Megapodius tenimberensis)
  • Mörk storfotshöna (Megapodius freycinet)
  • Geelvinkstorfotshöna (Megapodius geelvinkianus)
  • Melanesisk storfotshöna (Megapodius eremita)
  • Vanuatustorfotshöna (Megapodius layardi)
  • Papuastorfotshöna (Megapodius decollatus)
  • Orangefotad storfotshöna (Megapodius reinwardt)

Utdöda arter

Ytterligare fyra arter som dog ut tidigare under holocen har erkänts, varav tre i Megapodius:

• Lapitastorfotshöna (Megapodius alimentum)
• Nyakaledonienstorfotshöna (Megapodius molistructor)
• Fijistorfotshöna (Megapodius amissus)
• Efatestorfotshöna (Mwalau walterlini)

Referenser

Övriga källor

• Göth, A., & Evans, C. S. (2004). Social responses without early experience: Australian brush-turkey chicks use specific visual cues to aggregate with conspecifics. Journal of Experimental Biology, 207, 2199-2208.
• Flyttfåglar av Jacques Perrin & Jean-Francois Mongibeaux (2003) ISBN 91-7054-968-0