Öppna huvudmenyn

Maschinengewehr 42, kort MG 42, är en kulspruta som utvecklades 1942 av Tyskland under andra världskriget. Vapnet hade en kaliber av 7,92 mm och framtogs för att ersätta den tidigare kulsprutan MG 34. Båda vapnen fortsatte dock att produceras och användas sida vid sida till slutet av andra världskriget. Mg 42 hade för sin tid en mycket hög genomsnittlig eldhastighet av 1500 patroner per minut. Detta gav den smeknamnet "Hitlers buzzsaw" (Hitlers motorsåg) av Amerikaner som mötte vapnet i strid då man knappt kunde höra tystnaden mellan patronerna. Till och med i Sverige fick vapnet smeknamn som "dödslien" och "hitlersågen".[1]

Maschinengewehr 42 (MG 42)
MG42-Display.jpg
MG42 i olika utföranden
Beskrivning
TypLätt kulspruta med bipod
Medeltung kulspruta med lavett
UrsprungslandNazityskland Nazityskland
Tjänstehistoria
Brukstid1942-
Används avTyskland, Turkiet, Italien, Pakistan, Jugoslavien, Danmark, Norge, Indonesien, Burma, Chile
Medverkan i krigAndra världskriget
EraAndra världskriget (och fram till idag)
Produktionshistoria
Designdatumapril 1938
Produktionsperiod1942-1945 (vissa versioner tillverkas fortfarande)
Antal tillverkade400 000+
VarianterMG 42, MG 42V, MG1, MG 42/59 (MG3)
Specifikationer
Vapentypkulspruta
Kaliber7,9 mm (7,62 mm)
Piplängd533 mm
Ammunition8 × 57 IS (7,62 x 51 mm NATO)
Magasin50/250 patroners metallänkband
LåsmekanismLåsrullar
Längd1219 mm
Vikt11,6 kg
Eldhastighet1500 skott per minut
Mynningshastighet755 m/s

Innehåll

Stridsteknik och konstruktionRedigera

Tysk stridsteknik på gruppnivå fokuserade kring kulsprutan. Soldaterna i skyttegruppen användes för att bära ammunition samt att spana efter mål för kulsprutan. Den mycket höga eldhastigheten (1500 skott per minut) kan tyckas "slösaktigt" snabb, då ett band på 250 patroner kan skjutas slut på 10 sekunder, men den tyska kulsprutefilosofin baseras på att en grupp soldater kommer enbart att visa sig för fientliga soldater en mycket kort tid innan den sätter sig i skydd igen. Därför måste kulspruteskytten hinna få iväg maximalt antal skott mot gruppen för att maximera träff- och nedhållningsmöjligheten.

VarianterRedigera

  • MG 42 – Grundvariant
  • MG 42V – Uppdaterad variant med ny mekanism byggd av billigare metall. Även kallad MG 45.[2]
  • MG 51 – Schweizisk variant omborrad till schweizisk 7,5 mm ammunition.
  • M53 – Jugoslavisk kopia med lägre eldhastighet.
  • MG3 – Modern variant omborrad till 7,62 mm NATO.

OmdömeRedigera

Med den kanske högsta eldhastigheten för en enpipig lätt kulspruta, ett distinkt och karaktäristiskt läte, beprövade vitsord om tillförlitlighet, hållbarhet och enkelhet att hantera, har MG42 fått ett rykte att vara en av de bästa infanterikulsprutorna som någonsin tillverkats. MG 42:an överlevde Nazitysklands nederlag och utgjorde grunden till den nästan identiska MG1, som senare vidareutvecklades i modellerna MG2 och MG3. Även MG42/59 härstammar från MG42. MG42/59 och MG3 användes av flera arméer under kalla kriget och används än i dag. MG 42 har bland annat tillverkats av Jugoslavien, Spanien, Turkiet och Iran.

SverigeRedigera

Den har även tillverkats i Sverige av Carl Gustafs stads gevärsfaktori. När Sveriges krigsmakt1950-talet skulle anta en ny kulspruta testades MG 42 under beteckningen ksp m/56 i kaliber 6,5 mm. Istället antogs den belgiska FN-MAG under namnet Ksp 58. I köpet av Leopard 2 på 1990-talet infördes MG3 i Försvarsmakten under namnet ksp 94.

KällorRedigera

[1] aahttps://militarhistoria.se/vapen/mg-42-den-perfekta-kulsprutan Walter, John (2006). Vapen från två världskrig: Kulsprutor. Hallstavik: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. ISBN 91-975906-2-2 

NoterRedigera

  1. ^ Tidsskrift i sjöväsendet. Nr.7 1953. 
  2. ^ ”Maschinengewehr 45 - MG45 / MG42V”. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180821031734/http://ww2-germanarmy.conceptbb.com/t412-maschinengewehr-45-mg45-mg42v. Läst 20 augusti 2018. 

Externa länkarRedigera