En luffare är en person som i stället för att ha en fast bostad färdas mellan olika platser, och försörjer sig genom tillfälligt arbete på platsen och sedan reser vidare. Begreppet avser främst en vandrande manlig person under 1800- och början av 1900-talet.

Två luffare som går längs ett järnvägsspår.

HistoriaRedigera

I Sverige gick luffarna ofta bestämda rutter till vänligare människor inom en socken. För att ge sig utanför socknen krävdes fram till 1860 ett inrikespass. Även i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kunde luffare som under längre tid drev omkring på allmän plats gripas av polisen för lösdriveri, och dömas till böter eller fängelse. Luffarriksdagen i Hallsberg i mars 1921 var ett försök att organisera sig, precis som arbetarorganisationerna redan tidigare gjort. Lösdriverilagen var i kraft från 1885, och avskaffades helt 1965.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  • Fougner, Björn (1984). Luffarriksdan och Luffarkungen: organiserade luffare i sägen och verklighet. Stockholm: Vagus i samarbete med Inst. för folklivsforskning. Libris 7666610. ISBN 91-7810-027-5 

Vidare läsningRedigera