Luca Ronconi
Luca Ronconi, född 8 mars 1933 i Sousse i Tunisien, död 21 februari 2015 i Milano, var en italiensk teaterregissör.
| Luca Ronconi | |
 | |
| Född | 8 mars 1933[1][2][3] Sousse[4], Tunisien |
|---|---|
| Död | 21 februari 2015[1][2][5] (81 år) Milano[6][4] |
| Medborgare i | Kungariket Italien och Italien |
| Utbildad vid | Accademia nazionale d'arte drammatica[4]  |
| Sysselsättning | Teaterregissör[4] |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Arts et Lettres-orden (1993)[7] Europeiska teaterpriset (1998) Italiens guldmedalj för kultur- och konstförtjänst | |
| Webbplats | lucaronconi.it |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Luca Ronconi utexaminerades från Accademia nazionale d'arte drammatica i Rom 1953, därefter arbetade han som skådespelare, främst på teatern men även på film. Som regissör debuterade han 1963 med Carlo Goldonis La buona moglie. Han etablerade sig snabbt som avantgarderegissör med revolutionerande uppsättningar av bland annat pjäser av William Shakespeare. Det internationella genombrottet kom 1969 med totalteateruppsättningen av Ludovico Ariostos Orlando furioso (Den rasande Roland). Uppsättningen turnerade runt i Europa och till New York och besökte bland annat Holstebro i Danmark. Föreställningen rev den fjärde väggen och skådespelarna agerade mitt ibland åskådarna som fick akta sig för att inte bli påkörda av trähästar på vagnar. Hans senare uppsättningar kännetecknades av estetisk abstraktion. 1974-1977 var han konstnärlig ledare för Venedigbiennalens teatersektion. 1977 grundade han teaterworkshopen Prato tillsammans med dramatikern Marisa Fabbri, workshopen var verksam till 1979 och uppförde flera uppmärksammade uppsättningar. 1989-1994 var han chef för Teatro Stabile i Turin, 1994-1998 för Teatro di Roma och 1999-2004 för Piccolo Teatro i Milano. Luca Ronconi räknas vid sidan av Giorgio Strehler som Italiens mest betydande teaterregissör under efterkrigstiden. Han regisserade även på bland annat Burgtheater i Wien och Festspelen i Salzburg. Han satte också upp opera på Teatro alla Scala i Milano samt i Florens, Bologna, Reggio nell'Emilia, Rom, München, Bryssel, Aten, Madrid och Tokyo. 2006 gjorde han fem uppsättningar i samband med vinterolympiaden i Turin, däribland Shakespeares Troilus och Cressida. Bland utmärkelser han tilldelats kan nämnas det europeiska teaterpriset Premio Europa 1998 som han var den sjätte mottagaren av.
Referenser redigera
Källor redigera
- Luca Ronconi, Den Store Danske Encyklopædi (läst 12 mars 2017)
- Luca Ronconi, Gyldendals Teaterleksikon (läst 12 mars 2017)
- Luca Ronconi, Store Norske Leksikon (läst 12 mars 2017)
- Luca Ronconi, Encyclopædia Universalis (läst 29 juli 2017)
- Luca Ronconi, Munzinger (läst 29 juli 2017)
- Luca Ronconi, theatre-contemporain.net (läst 29 juli 2017)
- Luca Ronconi, Premio Europa (läst 12/3 2017 med hjälp av Google översätt)
- Luca Ronconi, Piccolo Teatro (läst 12/3 2017 med hjälp av Google översätt)
- Erik Østerud: Ronconi setter opp "Peer Gynt" i Roma, Aftenposten 28/5 1995
- Anna Bandettini: È morto Luca Ronconi, innovatore del Teatro amato in tutto il mondo, La Repubblica 23/5 2015 (läst med hjälp av Google översätt)
- Dario Franceschini: Addio a Luca Ronconi, il teatro piange il grande innovatore, Corriere della Sera 21/2 2015 (läst med hjälp av Google översätt)
- Il teatro piange Luca Ronconi, La Stampa 21/2 2015 (läst med hjälp av Google översätt)
Noter redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Movie Database, läst: 14 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Luca Ronconi, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, läs online, läst: 30 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Luca Ronconi obituary (på engelska), Theguardian.com, 1 mars 2015, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Addio al regista Luca Ronconi (på italienska), Corriere della Sera, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.siv.archives-nationales.culture.gouv.fr , läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]