Longa (av latinets lång) en beteckning inom mensuralnotationen för att beteckna dubbel längd mot en brevisnot. Fram till 1450 tecknades longa som en svart rektangel med lodrätt streck (cauda) i ena hörnet men blev därefter ofylld.

Modern longanot.

Longa förekommer även sällsynt i modern notskrift.


Källor

redigera