"London Pride" är en patriotisk sång skriven och komponerad av Noël Coward under Blitzenbombningarna i London under andra världskriget.[1]

Saxifraga urbium, känd som "London Pride", som användes efter Blitzenbombningarna, har gett namn åt sången.[1]

Komposition

redigera

Coward skrev "London Pride" under våren 1941, under Blitzenbombningarna i London. Enligt honom själv satt han på en stol vid Paddington station, där han såg Londonbor gå till jobbet, helt oberörda av glassplitter på marken från stationens tak som bombats föregående natt. Coward påmindes, i en stund av patriotisk stolthet, om en gammal engelsk folkvisa, som påminde om den tyska nationalsången. Coward ville ge denna melodi en patriotisk brittisk inramning.[2]

Sången har sex verser. De första raderna, som upprepas tre gånger i låten, är:[3]

London Pride has been handed down to us,
London Pride is a flower that's free.
London Pride means our own dear town to us,
And our pride it forever will be.

Blomman

redigera

Blomman som nämns i sången är Saxifraga urbium, en trädgårdsperenn som historiskt är känd som London Pride.[4] Sången skrevs med syftet att stärka andan hos Londonborna under Blitzenbombningarna. Sången sjöngs även efter bombdåden i London 2005.

Även ölsorten London Pride har tagit sitt namn från blomman Saxifraga urbium.[5]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] 1941-2007., Morley, Sheridan, (2005). Noël Coward. Haus. sid. 78. ISBN 1904341888. OCLC 63382720. https://www.worldcat.org/oclc/63382720. Läst 17 november 2018 
  2. ^ West, Theresa Cornwallis (1847). A Summer Visit to the West of Ireland in 1846. London: R. Bentley. sid. 99 
  3. ^ ”London Pride” (på amerikansk engelska). Crooked Timber. 7 juli 2005. http://crookedtimber.org/2005/07/07/london-pride/. Läst 17 november 2018. 
  4. ^ London Pride Sung by Noel Coward. Accessed April 2013
  5. ^ West, Theresa Cornwallis (1847). A Summer Visit to the West of Ireland in 1846. London: R. Bentley. sid. 99 

Externa länkar

redigera