Ljunggökbi
Ljunggökbi, Nomada rufipes, är ett bi i släktet gökbin.[2][1]
| Ljunggökbi | |
 Ljunggökbi, hona, från Skåne. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Gökbin Nomada |
| Art | Ljunggökbi Nomada rufipes |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nomada rufipes | |
| Auktor | Fabricius, 1793[1] |
.jpg) Ljunggökbi, hane, norra Wales. | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning
redigeraArten är 7 till 9 mm lång, har mycket kort behåring och svart grundfärg, med röda ben (hos hanen varierande från orangerött till gult) och röda antennbaser. Röda markeringar finns även på huvudet: Käkar, kinder, framtill på clypeus (munskölden) och överläppen[a]. På mellankropp och bakkropp finns blekgula fält, för bakkroppens del i form av sidofläckar på tergiterna[b] 2 och 3, samt som tvärband på tergiterna 4 till 5 hos honan, 4 till 6 hos hanen.[3]
Ekologi
redigeraLjunggökbiet är boparasit hos sandbin (Andrena'), framför allt ljungsandbi, men även sommarsandbi, tandsandbi, och Andrena simillima. En brittisk population på Salisbury Plain har Andrena nitidiuscula som sin värd.[4] Ljunggökbiet förekommer i samma miljöer som sina värdar, främst hedmarker,[5] men även alvarmarker och liknande, hällbaserade biotoper, samt gles skog, företrädesvis tall[3]. Arten flyger till ett stort urval av näringsväxter, av vilka ljungväxter som ljung och korgblommiga växter som stånds kan nämnas.[5] Flygtiden i norra delen av utbredningsområdet är under juli och augusti[3]; längre söderut från slutet av juni till mitten av september[4].
Utbredning
redigeraArten förekommer i större delen av Europa samt österut till Sibirien samt i Nordafrika.[5]
I Sverige finns Ljunggökbiet i större delen av landet upp till Norrbotten.[3] I Finland har det observerats från Åland och sydkusten upp till Kajanaland.[6]
Status
redigeraGlobalt är arten klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, men totalt sett minskar populationen. Som främsta anledning anges luftföroreningar, vilka påverkar pollenförekomsten hos värdbinas föroväxter, och i sin förlängning även ljunggökbiet.[4] I Sverige[7] och Finland>ref name="FAC"/> är arten klassificerad som livskraftig.
Kommentarer
redigera- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
redigera- ^ [a b] ”Nomada rufipes Fabricius, 1793” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=767524. Läst 17 april 2023.
- ^ [a b] Cederberg, Björn (2006). ”Nomada rufipes Fabricius, 1793 | ljunggökbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103225/details?lang=sv. Läst 17 april 2023.
- ^ [a b c d] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Ljunggökbi Nomada rufipes”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/nomada-rufipes-103225. Läst 17 april 2023.
- ^ [a b c] Smit, J. 2014 Nomada rufipes . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 17 april 2023.
- ^ [a b c] M Edwards (22 december 2011). ”Nomada rufipes Fabricius, 1793” (på engelska). Bees, Wasps, and Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/apidae/nomada-rufipes. Läst 20 juni 2013.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Ljunggökbi – Nomada rufipes”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204696. Läst 17 april 2023.
- ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Ljunggökbi Nomada rufipes”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/nomada-rufipes-103225. Läst 17 april 2023.