Ljunggökbi, Nomada rufipes, är ett bi i släktet gökbin.[2][1]

Ljunggökbi
Ljunggökbi, hona, från Skåne.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteGökbin
Nomada
ArtLjunggökbi
Nomada rufipes
Vetenskapligt namn
§ Nomada rufipes
AuktorFabricius, 1793[1]
Ljunggökbi, hane, norra Wales.
Ljunggökbi, hane, norra Wales.
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning

redigera

Arten är 7 till 9 mm lång, har mycket kort behåring och svart grundfärg, med röda ben (hos hanen varierande från orangerött till gult) och röda antennbaser. Röda markeringar finns även på huvudet: Käkar, kinder, framtill på clypeus (munskölden) och överläppen[a]. På mellankropp och bakkropp finns blekgula fält, för bakkroppens del i form av sidofläckar på tergiterna[b] 2 och 3, samt som tvärband på tergiterna 4 till 5 hos honan, 4 till 6 hos hanen.[3]

Ekologi

redigera

Ljunggökbiet är boparasit hos sandbin (Andrena'), framför allt ljungsandbi, men även sommarsandbi, tandsandbi, och Andrena simillima. En brittisk population på Salisbury Plain har Andrena nitidiuscula som sin värd.[4] Ljunggökbiet förekommer i samma miljöer som sina värdar, främst hedmarker,[5] men även alvarmarker och liknande, hällbaserade biotoper, samt gles skog, företrädesvis tall[3]. Arten flyger till ett stort urval av näringsväxter, av vilka ljungväxter som ljung och korgblommiga växter som stånds kan nämnas.[5] Flygtiden i norra delen av utbredningsområdet är under juli och augusti[3]; längre söderut från slutet av juni till mitten av september[4].

Utbredning

redigera

Arten förekommer i större delen av Europa samt österut till Sibirien samt i Nordafrika.[5]

I Sverige finns Ljunggökbiet i större delen av landet upp till Norrbotten.[3] I Finland har det observerats från Åland och sydkusten upp till Kajanaland.[6]

Globalt är arten klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN, men totalt sett minskar populationen. Som främsta anledning anges luftföroreningar, vilka påverkar pollenförekomsten hos värdbinas föroväxter, och i sin förlängning även ljunggökbiet.[4] I Sverige[7] och Finland>ref name="FAC"/> är arten klassificerad som livskraftig.

Kommentarer

redigera
  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

redigera
  1. ^ [a b] Nomada rufipes Fabricius, 1793” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=767524. Läst 17 april 2023. 
  2. ^ [a b] Cederberg, Björn (2006). ”Nomada rufipes Fabricius, 1793 | ljunggökbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103225/details?lang=sv. Läst 17 april 2023. 
  3. ^ [a b c d] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Ljunggökbi Nomada rufipes. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/nomada-rufipes-103225. Läst 17 april 2023. 
  4. ^ [a b c] Smit, J. 2014 Nomada rufipes . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 17 april 2023.
  5. ^ [a b c] M Edwards (22 december 2011). Nomada rufipes Fabricius, 1793” (på engelska). Bees, Wasps, and Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/apidae/nomada-rufipes. Läst 20 juni 2013. 
  6. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Ljunggökbi – Nomada rufipes. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204696. Läst 17 april 2023. 
  7. ^ Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Ljunggökbi Nomada rufipes. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/nomada-rufipes-103225. Läst 17 april 2023. 

Externa länkar

redigera