Littles lag, Littles sats, eller Littles formel är en formel inom köteorin som beskriver sambandet mellan det genomsnittliga antalet kunder i ett kösystem (), det genomsnittliga antalet icke blockerade ankomster till systemet per tidsenhet (), samt den genomsnittliga tiden en kund tillbringar i systemet ().

Littles lag har många tillämpningar inom till exempel telekommunikation och datorteknik. Den till synes triviala formeln bevisades för första gången så sent som 1961 av John Little, som också givit formeln dess namn.[1] Sedan dess har ett par enklare bevis presenterats. Ett enkelt bevis som publicerades av Samuel Eilon 1969 redogörs för nedan.[2]

Bevis[3] redigera

Kunder anländer inom tidsintervallet   där

  - antal kunder som kommit till systemet (och ej avvisats) i intervallet  .
  - antalet kunder som lämnat systemet och blivit färdigbetjänade i  
  antalet kunder i systemet vid tidpunkten t.
  total tid som alla kunder tillsammans tillbringat i systemet under intervallet  


Eftersom   är definierad som antal ankomster till systemet i intervallet   kan vi skriva medelantal ankomster per tidsenhet under intervallet som

 

Medeltid i systemet per kund i intervallet   ges av

 

eller uttryckt i ord

  Summan av alla tider kunder har tillbringat i systemet under tidsintervallet  , genom antalet ankomster till systemet under  


Låt nu   vara medelantal kunder i systemet i intervallet  . Vi inser att  , genom att förlänga med   (= 1), kan skrivas

 

Låter vi nu   gå mot oändligheten och förutsätter att gränsvärdena existerar

 
Antag enligt ovan att
 
 

och inför beteckningen

 

Vi kan då skriva:

 

vilket är Littles sats.

Källor redigera

  1. ^ Little, John D. C. (1961-06). ”A Proof for the Queuing Formula: L = λ W” (på engelska). Operations Research 9 (3): sid. 383–387. doi:10.1287/opre.9.3.383. ISSN 0030-364X. https://pubsonline.informs.org/doi/10.1287/opre.9.3.383. Läst 29 oktober 2023. 
  2. ^ Eilon, Samuel (1969-10). ”Letter to the Editor—A Simpler Proof of L = λ W” (på engelska). Operations Research 17 (5): sid. 915–917. doi:10.1287/opre.17.5.915. ISSN 0030-364X. https://pubsonline.informs.org/doi/10.1287/opre.17.5.915. Läst 29 oktober 2023. 
  3. ^ Körner, U: "Köteori", sidan 51-52. Studentlitteratur, 2003