Öppna huvudmenyn
Linjäracceleratorn i CERN

En linjäraccelerator, (även linac från engelskan Linear Accelerator) är en anläggning som accelererar laddade elementarpartiklar (elektroner, protoner, joner) på en raksträcka. Partiklarna accelereras till höga energier genom en växelspänning som åstadkommes av elektroder längs accelerationsröret.

HistoriaRedigera

Den första linjäracceleratorn arbetade med likspänning, men man uppnådde inte tillräcklig hög partikelenergi. Därför prövades växelspänning istället på förslag av svensken Gustaf Ising. Den norska ingenjören Rolf Wideröe konstruerade 1928 den första fungerade anläggningen med växelspänning[1].

AnvändningRedigera

 
En av Radiumhemmets linjäracceleratorer.

Linjäracceleratorer används bland annat inom följande områden:

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

över:Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyska Wikipedia.

NoterRedigera

  1. ^ Wideröe, R. (17 Dec 1928). ”Über ein neues Prinzip zur Herstellung hoher Spannungen”. Archiv für Elektrotechnik 21 (4): sid. 387–406. doi:10.1007/BF01656341. 

Övriga källorRedigera