Lillemor Östlin

svensk brottsling och författare

Solveig Lillemor Östlin, född Wennerstrand[1] 16 juni 1940 i Örebro[2], död 8 juni 2020[3] i Skärholmens distrikt i Stockholm[4], var en svensk författare och den kvinna som suttit längst sammanlagd tid i fängelse i Sverige.[5]

Lillemor Östlin
FödelsenamnSolveig Lillemor Wennerstrand
AliasHinsehäxan
Född16 juni 1940
Örebro
Död8 juni 2020 (79 år)
Stockholm
YrkeServitris
Författare
TillvägagångssättBedrägeri
Narkotikabrott

Östlin blev gravid som 16-åring och fick dispens att gifta sig 1958 trots sin ålder. Hon fick ytterligare ett barn, men maken blev arbetslös och de förlorade sin tjänstebostad. Östlin började lifta till Stockholm från det lilla samhället i Uppland[förtydliga] och blev prostituerad för att försörja familjen och kom att arbeta som servitrisnattklubben Ambassadeur, där hon lärde känna många kända personer. Hon sade sig ha varit betald älskarinna åt justitieminister Lennart Geijer i 10 år.[5] Hon menade dock att hon inte var inblandad i den så kallade bordellhärvan, även om hon kände de inblandade, såsom bordellmamman Doris Hopp.

Hon greps först för bedrägeriförsök och drogs in i en grupp kriminella i olika sammanhang, vilka i massmedia fick namnet Rullstolsligan då de under vapenhot fritog en skadad medlem från det polisbevakade Eskilstuna lasarett. Hon begick upprepade narkotikabrott för eget bruk av främst amfetamin[5], och rymde tre gånger från Hinseberg.[6] 2005 utkom hon med den uppmärksammade självbiografiska boken Hinsehäxan, som i januari 2012 sändes som dramatiserad miniserie i två delar på SVT med Vera Vitali i rollen som Östlin själv, i Hinsehäxan. Hennes rollfigur visar i serien prov på en konstnärstalang och får i uppdrag att göra några större väggmålningar i fängelset. Efter Hinsehäxan skrev Lillemor Östlin ytterligare böcker om sina erfarenheter av den svenska kriminalvården och rättssystemet, som hon förhöll sig kritisk till.

Östlin blev i mars 2012 invald som styrelseledamot och senare även som vice ordförande i brukarföreningen Tjuvgods, som arbetar aktivt för att ge människor en möjlighet i samhället efter tid i kriminalvård och i missbruk. Vid föreningens årsmöte den 28 mars 2013 entledigades Östlin från samtliga uppdrag i föreningen.[7] Hon dömdes 2013 till fyra och ett halvt års fängelse för narkotikabrott.[8]

Lillemor Östlin var gift fyra gånger och avled 2020 i Stockholm.[9]

BibliografiRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1960
  2. ^ Sveriges befolkning 1990: Östlin, Solveig Lillemor
  3. ^ ”Lillemor ”Hinsehäxan” Östlin är död”. Aftonbladet. 9 juni 2020. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wParX4/lillemor-hinsehaxan-ostlin-ar-dod. Läst 9 juni 2020. 
  4. ^ Ratsit, folkbokförd Skärholmen 9 juni 2020.
  5. ^ [a b c] ”Jag sitter på Hinseberg – igen”. Magasinet Paragraf. Arkiverad från originalet den 22 september 2013. https://web.archive.org/web/20130922014836/http://www.magasinetparagraf.se/kronikor/sitter-pa-hinseberg-igen. Läst 21 september 2013. 
  6. ^ Thunberg, Karin (20 mars 2005). ””Inte är jag en ängel precis””. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/inte-ar-jag-en-angel-precis_405563.svd. Läst 10 september 2012. 
  7. ^ Tjuvgods webbplats, styrelse Arkiverad 13 april 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ ”Hinsehäxan dömd”. SVT. Arkiverad från originalet den 13 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130713184916/http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/hinsehaxan-domd. Läst 28 juni 2013. 
  9. ^ ”Lillemor ”Hinsehäxan” Östlin är död”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wParX4/lillemor-hinsehaxan-ostlin-ar-dod. Läst 9 juni 2020.