Öppna huvudmenyn


Lilla Hemmet

Lilla Hemmet, även Welanderhemmet, var ett vårdhemKungsholmen i Stockholm för hereditär-syfilitiska barn, det vill säga barn med medfödd syfilis. Hemmet låg i hörnet av Sankt Göransgatan och Welanders väg.

HistorikRedigera

Syfilis var en utbredd sjukdom under 1800-talet. Barn som blivit smittade med syfilis från föräldrarna vid födseln drabbades ofta av neurologiska skador där behandling ofta sågs som utsiktslös. Deras sjukdom var dessutom smittsam.[1]

Den som kom att ändra på dessa förhållanden var Edvard Welander. Welander var professor i syfilidologi vid Karolinska institutet och överläkare vid Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Han lyckades genom flerårsbehandlingar med olika kvicksilverpreparat bota barn från deras sjukdom. Då barnens behandlingstid var längre än mödrarnas framhölls behovet av ett eget asyl för dessa barn vilket både skulle kunna isolera deras smitta och ge en bättre miljö än de vanliga sjukhusens.[1]

Den 3 december 1900 öppnades Lilla Hemmet i gamla tullhuset vid Fridhemsplan med plats för tio barn. Det visade sig dock snart otillräckligt. Arkitekten Frithjof Svensson, utformade 1908[2] kostnadsfritt ritningarna till ett nytt hem i Stadshagen, med plats för 100 barn. Staden hade sänkt tomten och byggkostnaden på 110.000 kr hade finansierats genom gåvor och ett lotteri.[3] Barnen bodde i allmänhet på hemmet fram till skolåldern och blev efter behandlingen friska.[1]

Hemmet lydde formellt under Sankt Görans sjukhus[4] och följdes sedermera av liknande Welanderhem i Malmö, Göteborg, Kristiania, Köpenhamn, Wien och Berlin. Efter att penicillinet på 1950-talet började användas för att bota syfilis kunde dock sjukdomen botas på några dagar, och därmed fanns inte längre något behov för hemmet, som stängdes.[1]

Idag rymmer byggnaden Barn- och ungdomspsykiatrin för Kungsholmen.[5]

MediaRedigera

Med hjälp av arkivmaterial följer författaren Eva F Dahlgren i boken Vad hände med barnen? Hur de minsta blev handelsvara (2017) några av barnen som behandlats på Lilla Hemmet, från tiden som fosterbarn fram till deras död.[6]

ReferenserRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Welander, Edvard (1916). Lilla hemmet 1900–1915. Stockholm: Marcus. Libris 1660677 

Externa länkarRedigera