Léon Joseph Marie Ignace Degrelle, född 15 juni 1906 i Bouillon, död 31 mars 1994 i Málaga, Spanien, var en belgisk politiker, journalist och militär. Han grundade och ledde rexistpartiet, som förespråkade klerikal fascism.
| Léon Degrelle | |
 Léon Degrelle som löjtnant i tyska armén 1943.
| |
| Född | 15 juni 1906 Bouillon, Belgien |
|---|---|
| Död | 31 mars 1994 (87 år) Málaga, Spanien |
| Gravplats | Kroppen kremerad; askan strödd vid Tombeau du Géant i närheten av Bouillon |
| Nationalitet |  Belgisk (1906–1945; fråntagen medborgarskap) Spansk (från 1954)
|
| Politiskt parti | Rexistpartiet |
| Yrke | Politiker, journalist, militär |
| Maka | Marie-Paule Lemay (g. 1932–1984; hennes död) Jeanne Brevet Charbonneau (g. 1984–1994; hans död) |
| Barn | Chantal (född 1934) Anne (född 1936) Godeliève (född 1938) Léon-Marie (1939–1958) Marie-Christine (född 1944) |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | .svg){kind=small} Tredje riket
|
| Försvarsgren |  Wehrmacht; Heer (1941–1943) Waffen-SS (1943–1945)
|
| Tjänstetid | 1941–1945 |
| Grad | SS-Standartenführer[1] |
| Befäl | 28. SS-Freiwilligen-Grenadier-Division Wallonien (1944–1945) |
| Slag/Krig | Andra världskriget: östfronten |
| Utmärkelser |  Riddarkorset av Järnkorset med eklöv
|
Biografi redigera
Léon Degrelle var äldst av åtta barn i en katolsk familj. Han studerade rättsvetenskap vid Katolska universitetet i Leuven, och arbetade samtidigt som journalist för ungdomstidningen Cahiers de la Jeunesse Catholique. Vid 20 års ålder blev han chef för förlaget Éditions Rex i Leuven. Efter att ha publicerat en uppskattande artikel om den antiklerikale och fascistiske författaren Charles Maurras fick Degrelle en del motståndare. Degrelle drogs till den franska integralismen, som förordade att hela samhället skulle omfattas av den katolska tron och läran.
I början av 1930-talet var Degrelle aktiv inom Katolska unionen, och ledde inom partiet den klerikalt fascistiska rexiströrelsen. Efter konflikter med partiledningen inom Katolska unionen uteslöts rexistfalangen 1935, och bildade då ett eget politiskt parti under Degrelle. Rexistpartiet mottog ekonomiskt stöd från Mussolinis Italien och Nazityskland, och fick 11 procent av rösterna i det belgiska valet 1936.[2]
Det folkliga stödet för partiet kom därefter att minska, och partiet intog en alltmer öppet pronazistisk och antisemitisk hållning. Då Nazityskland invaderade Belgien 1940 fängslades Degrelle av den belgiska regeringen, men efter att invasionen fullbordats och Belgien ockuperats frigavs han. Rexistpartiet gav sitt fulla stöd till den tyska krigsinsatsen, och Degrelle föreslog bildandet av belgiska frivilligdivisioner för att delta i operation Barbarossa; dessa initiativ möttes dock inledningsvis med svalt intresse från tyskarna.[2]
Degrelle inträdde i Waffen-SS 1943 och blev befälhavare för 28. SS-Freiwilligen-Grenadier-Division Wallonien, en enhet delvis bildad av vallonska krigsfrivilliga. Enheten sattes in i strid på östfronten. Under kriget uppnådde han tjänstegraden SS-Standartenführer, motsvarande överste, och förärades Riddarkorset av Järnkorset med eklöv 1944.
Degrelle dömdes av en belgisk domstol till döden i sin frånvaro i december 1944, och fråntogs då sitt belgiska medborgarskap.[3] Efter kriget flydde han till Francos Spanien, där han blev medborgare 1954. Han behöll sin nazistiska övertygelse fram till sin död, och skrev flera böcker där han förnekade Förintelsen.[2]
Bibliografi i svensk översättning redigera
- 2003 – Mystiken kring Hitler (1. uppl.). Linköping: Nordiska förlaget. Libris 9197641. ISBN 91-85043-05-2
- 2006 – Epos: historien om Waffen-SS (1. uppl.). Stockholm: Logik. Libris 10348536. ISBN 91-975966-2-0
- 2016 – Kriget på Östfronten: en SS-frivilligs memoarer 1941-1945 (Andra svenska utgåvan, första upplagan). Helsingborg: Logik förlag. Libris 21611405. ISBN 978-91-87339-61-5
Befordringshistorik redigera
| Léon Degrelles befordringshistorik | |
|---|---|
| Datum | Tjänstegrad |
| 12 februari 1942 | Gefreiter (Heer) |
| 28 april 1942 | Oberfeldwebel (Heer) |
| 1 maj 1942 | Leutnant der Reserve (Heer) |
| 1 juni 1943 | Obersturmführer der Reserve (Waffen-SS) |
| 1 januari 1944 | Hauptsturmführer der Reserve (Waffen-SS) |
| 20 april 1944 | Sturmbannführer der Reserve (Waffen-SS) |
| 1 januari 1945 | Obersturmbannführer der Reserve (Waffen-SS) |
| 20 april 1945 | Standartenführer der Reserve (Waffen-SS) |
Utmärkelser redigera
- Järnkorset av andra klassen: 3 mars 1942
- Järnkorset av första klassen: 25 maj 1942
- Såradmärket i svart: 23 mars 1942
- Såradmärket i silver: 23 december 1943
- Såradmärket i guld: 19 mars 1944
- Östfrontsmedaljen: 15 augusti 1942
- Infanteristridsmärket i silver: 25 augusti 1942
- Riddarkorset av Järnkorset med eklöv
- Riddarkorset: 20 februari 1944
- Eklöv: 27 augusti 1944
- Närstridsspännet i brons: 20 februari 1944
- Närstridsspännet i silver: 19 mars 1944
- Närstridsspännet i guld: 14 september 1944
- Omnämnd i Wehrmachtbericht: 22 augusti 1944
- Tyska korset i guld: 9 oktober 1944
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Enligt den belgiske historikern Alain Colignon skall Degrelle av en händelse ha mött Heinrich Himmler i Malente den 2 maj 1945. Himmler skall då muntligen ha befordrat Degrelle till SS-Oberführer eller SS-Brigadeführer. Denna befordran anses dock inte gälla officiellt, då Himmler hade avskedats som Reichsführer-SS av Adolf Hitler den 28 april 1945 och därmed stod helt utan befogenheter att befordra SS-officerare. Colignon, Alain (2001), Nouvelle biographie nationale, "6", Bruxelles: Académie royale des sciences, de lettres et des beaux-arts, s. 111
- ^ [a b c] ”Léon Degrelle”. Holocaust Encyclopedia. United States Holocaust Memorial Museum. https://encyclopedia.ushmm.org/content/en/article/leon-degrelle-1. Läst 25 januari 2024.
- ^ Étienne 1968, s. 171.
Tryckta källor redigera
- Étienne, Jean-Michel (1968) (på franska). Le mouvement rexiste jusqu'en 1940. Paris: Armand Colin. ISBN 2-7246-0209-9
- Walters, Guy (2010). Jakten på ondskan: de nazistiska krigsförbrytarnas försök att undkomma rättvisan. Stockholm: Forum. Libris 11809398. ISBN 978-91-37-13222-8
- Vandromme, Pol (2005) (på franska). Léon Degrelle au service d'Hitler. Paris: L'Âge d'Homme. ISBN 2-8251-1969-5
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Léon Degrelle.
