Charles Marie René Leconte de Lisle

fransk poet
(Omdirigerad från Leconte de Lisle)

Charles Marie René Leconte de Lisle född 22 oktober 1818Réunion, död 18 juli 1894 i Voisins, var en fransk författare och översättare.

Charles Marie René Leconte de Lisle
Leconte Blanquer.JPG
FöddCharles Marie René Leconte de Lisle
22 oktober 1818[1][2][3]
Saint-Paul[4], Frankrike
Död17 juli 1894[1][2][3] (75 år)
Louveciennes, Frankrike
BegravdMontparnassekyrkogården och Cimetière marin de Saint-Paul
Andra namnPierre Gosset[5][6]
MedborgarskapFrankrike
Utbildad viduniversitetet i Rennes Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPoet, bibliotekarie, författare[7], översättare, litteraturkritiker
Befattning
Stol nummer 14 i Franska akademien (1886–1894)[8]
Utmärkelser
Maillé Latour Landry-priset (1854)[9]
Riddare av Hederslegionen (1870)[4]
Officer av Hederslegionen (1883)[4]
Jean Reynaud-prisen (1884)[10]
Namnteckning
Signature Leconte de Lisle.jpg
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Leconte de Lisle far var militärkirurg och plantageägare i den franska kolonin Réunion i Indiska oceanen. Leconte de Lisle företog en resa till Indien och Sundaöarna, och studerade grekiska och historia i Rennes, där han publicerade sina första dikter i stadens tidningar. Efter att ha återvänt till Réunion slog han sig omkring 1838 ned i Paris. Leconte de Lisle deltog i revolutionen 1848 och bröt med sin familj genom den glöd med vilken han ivrade för slaveriets avskaffande i de franska kolonierna, en handling som gjorde hans föräldrar ruinerade. Han sysslade samtidigt med poesi och levde under mycket knappa förhållanden, till dess hans berömmelse gav honom en mindre statspension. Efter att två gånger blivit ratad av Franska akademien, invaldes han 1887 som Victor Hugos efterträdare på dennes uttryckliga begäran, varvid en ryktbar skandal åstadkoms genom det fientliga hälsningstal som Alexandre Dumas den yngre riktade till honom. Förutom en rad översättningar av den grekiska poesins stora och ett drama i Aischylos stil, Les Érinnyes består hans alster främst av poesi, såsom Poèmes antiques (1852), Poèmes barbares (1862) och Poèmes tragiques (1884) samt den postumt utkomna, av hans vän och lärjunge José-María de Heredia redigerade Derniers poèmes (1895), där även några prosaberättelser ingår. I Leconte de Lisles poesi finns inte någon utveckling eller tillbakagång, allt hos honom är uttryck för en enda idé. Avskalad från mänskliga passioner och individuella intressen besjunger han tillvarons skönhet och absoluta intighet med kall lidelse och med ett suveränt förakt för en avsigkommen tids intressen och problem. Hans attityd är stoisk och heroisk; poesin skall enligt honom inte vara introspektiv, som romantikerna tänkte sig, utan vara en i formfulländning från alla värderingar befriad spegel av det sköna. Denna åskådning genomförde han med samma konsekvens inom poesin som Gustave Flaubert inom prosan.[11]


Leconte de Lisle blev Parnass-skolans främste talesman och efter Victor Hugos död betraktades han som Frankrikes ledande lyriker.


BibliografiRedigera

DiktsamlingarRedigera

  • 1852. Poèmes antiques.
  • 1855. Poèmes et Poésies.
  • 1856. Le Chemin de la Croix ou La Passion.
  • 1862. Poésies Barbares.
  • 1871. Le Soir d'une Bataille.
  • 1871. Le Sacre de Paris.
  • 1884. Poèmes Tragiques.

TragedierRedigera

  • Les Érinnyes (1872)
  • L'Apollonide (1888)

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6r21267, omnämnd som: Leconte de Lisle, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Charles-Marie-Rene-Leconte-de-Lisletopic/Britannica-Online, omnämnd som: Charles-Marie-Rene Leconte de Lisle, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, omnämnd som: Charles Marie René Leconte de Lisle, Léonore-ID: LH//1536/74, läs online, läst: 29 juni 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, JSTOR.[källa från Wikidata]
  6. ^ ”p. 512”, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Académie française, omnämnd som: Charles Leconte de Lisle, Franska akademiens medlems-ID: charles-leconte-de-lisle, läs online, läst: 29 juni 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.academie-francaise.fr.[källa från Wikidata]
  10. ^ Académie française, omnämnd som: Charles Leconte de Lilse, Franska akademiens medlems-ID: charles-leconte-de-lisle, läs online, läst: 29 juni 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1103 

Externa länkarRedigera