Le Roi d'Ys (Kungen av Ys) är en opera i tre akter med musik av Édouard Lalo och libretto av Édouard Blau efter sägnen om den sjunkna staden Ys vid Bretagnes kust. Staden var, enligt legenden, huvudstad i kungadömet Cornouaille.

Affisch från premiären 1888

Operan hade premiär den 7 maj 1888 på Théâtre Lyrique i Place du Châtelet i Paris. Förutom ouvertyren är operans mest kända stycke tenorens aubade i akt 3, "Vainement, ma bien-aimée" ("Förgäves, min älskade").

Lalo var känd utanför Frankrike primärt för andra verk, men i Frankrike var han erkänd enbart för denna opera. Hans första version av operan blev regelbundet refuserad under 1870-talet men det reviderade verket möttes av stor succé det närmaste decenniet och blev hans mest spelade scenverk.

HistoriaRedigera

Lalo komponerade Le Roi d'Ys mellan 1875 och 1878. Hans intresse för folkloren i Bretagne grundlades av hans hustru, kontraalten Julie de Maligny, som var från regionen. Rollen Margared var ursprungligen skapad för henne.

Det visade sig dock svårt att få operan uppförd. Den refuserades av Théâtre Lyrique 1878 och av Parisoperan 1879, men utdrag från operan framfördes konsertant med Julie as Margared.[1] Lalo reviderade operan 1886 och den hade slutligen premiär den 7 maj 1888 med stor succé.[2] Inom ett år efter premiären hade Le Roi d'Ys spelats över 100 gånger.

En fransk Wagner-operaRedigera

Några kritiker hackade på Lalo för hans "Wagnerism" och menade att han hade varit för beroende av den tyske operatonsättaren. I viss mån hade de rätt då det finns spår av Wagner i operans kompositionsstruktur och svepande orkestrering, och inte minst återfinns wagnerianska undertoner i handlingen. Lalo bidrog till detta genom att erkänna sig tillhöra en sammanslutning vid namn Le petit Bayreuth. Men operan är inte enbart en hyllning till Wagner, ty i dess melodier och sensuella harmonier exemplifierar den det delikata och musikaliska livsglädjen som är så karaktäristiskt för mycket av fransk musik.[värdeomdöme] Det återfinns inte bara Wagner i musiken. Många av melodierna blickar tillbaka på Gounod och vissa harmonier blickar till och med framåt mot Debussy.

PersonerRedigera

 
Den helige Corentins baner i kyrkan i Locronan.
Roller Stämma Premiärbesättning den 7 maj 1888
(Dirigent: Jules Danbé)
Kungen av Ys basbaryton Cobalet
Margared, Kungens dotter mezzosopran Blanche Deschamps-Jéhin
Rozenn, Kungens dotter sopran Cécile Simonnet
Prins Karnac baryton Max Bouvet
Mylio, en riddare tenor Jean-Alexandre Talazac
Jahel, kungens härold och hovmarskalk baryton Boussac
Den helige Corentin bas René Fournets
Byfolk, soldater, riddare, präster, ryttare, hovdamer

HandlingRedigera

Akt IRedigera

Kungen av Ys ligger i krig med sin granne prinsen av Karnac. Hans dotter Margared och Rosenn har båda varit förälskade i riddaren Mylio, som uppges ha stupat i en drabbning. Kungen har gjort upp med Karnac att de skall sätta punkt för kriget genom att denne äktar Margared, men då hon får veta att Mylio alltjämt är i livet beslutar hon sig för att ta honom till make om det så skall kosta fadern hans kungarike. Karnac blir ursinnig och utmanar Mylio på duell, och kungen lovar då att ge sin andra dotter Rosenn åt segraren.

Akt IIRedigera

Mylio vinner, och Margared blir så vred vid tanken på att Rosenn skall få Mylio att hon uppmanar Karnac att översvämma staden genom att öppna slussarna ut mot havet.

Akt IIIRedigera

Vattnet börjar stiga och kungafamiljen flyr till ett tryggt område, men då Margared ser att invånarna drunknar bekänner hon sin skuld och kastar sig i havet. Hennes offer räddar staden i och med att Den helige Corentin stiger upp ur havet och befaller vattenmassorna att dra sig tillbaka, och allt folk ber att Margared skall få syndaförlåtelse.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Giroud (2008)
  2. ^ Wild & Charlton 2005, s. 95, 392.

KällorRedigera