Lasioglossum smeathmanellum
Lasioglossum smeathmanellum är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2][3][4] Arten har ej påträffats i Skandinavien, men dess nära släkting mursmalbi (Lasioglossum nitidulum), som finns där, har tidigare misstagits för denna art.[5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]
| Lasioglossum smeathmanellum | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Undersläkte | Dialictus[1] |
| Art | Lasioglossum smeathmanellum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum smeathmanellum | |
| Auktor | (Kirby, 1802) |
| Synonymer | |
|
Melitta smeathmanella Kirby, 1802 Halictus smeathmanellus (Kirby, 1802)[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Det breda huvudet, mellankroppen och till stor del även bakkroppen är metalliskt brungröna till blågröna.[6][5] Benen är svarta hos båda könen. Hos honan drar bakkroppens färg mer åt rent grönt, medan den är mörkare med gröna skiftningar hos hanen. Clypeus[a] har en vit fläck hos honan. Tergiterna och sterniterna[b] på bakkroppen har ljust tegelfärgade bakkanter. Behåringen är vitaktig och tämligen gles. Kroppslängden är mellan 6 och 6,5 mm.[6]
Utbredning redigera
Lasioglossum smeathmanellum finns i västra Europa från Irland, över Wales och England (med nordgräns i mellersta Skottland[7]) till Mellaneuropa i öster. Söderut finns den i västra Iberiska halvön, vid Frankrikes medelhavskust och i Nordafrika.[8][9] Den finns inte i Skandinavien, men den har tidigare förväxlats med släktingen mursmalbi (Lasioglossum nitidulum) i bland annat Danmark.[5]
Ekologi redigera
Lasioglossum smeathmanellum är polylektisk, den hämtar nektar och pollen från blommande växter från flera olika familjer. I norra delen av artens utbredningsområde flyger honorna mellan mars och september, hanarna mellan juli och september.[9]
Arten är inte social, men honorna bygger gärna sina bon i kolonier nära varandra. Bona grävs gärna ut i mjukt, mineraliskt material, som murbruk eller mjuka, vittrade klippor. Endast de parade unghonorna övervintrar.[9]
Kommentarer redigera
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen (hos alla arter) 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b] ”Lasioglossum smeathmanellum (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+smeathmanellum. Läst 9 februari 2021.
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+smeathmanellum/match/1. Läst 8 februari 2021.
- ^ ”Lasioglossum smeathmanellum (Kirby,1802)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759316#null. Läst 8 februari 2021.
- ^ Dyntaxa Lasioglossum smeathmanellum
- ^ [a b c] ”Lasioglossum smeathmanellum”. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/101173. Läst 8 februari 2021.
- ^ [a b] Edward Saunders (1896) (på engelska). The Hymenoptera Aculeata of the British Islands : a descriptive account of the families, genera, and species indigenous to Great Britain and Ireland, with notes as to habits, localities, habitats. London: L. Reeve & Co. sid. 238–239. https://ia802205.us.archive.org/17/items/hymenopteraacule00saun/hymenopteraacule00saun.pdf. Läst 8 februari 2021
- ^ Jeanne Robinson, Cathy Fiedler (2012). ”Interesting Aculeate records from Glasgow, including eight new species records for Lanarkshire, with reflections on their wider distribution in Southern Scotland” (på engelska) (PDF, 2,3 MB). The Glasgow Naturalist 25 (4): sid. 4. https://www.glasgownaturalhistory.org.uk/gn25_4/robinson_fiedler.pdf. Läst 9 februari 2021.
- ^ ”Lasioglossum smeathmanellum (Kirby, 1802)” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility (GBIF). 2019. https://www.gbif.org/species/1354656. Läst 8 februari 2021.
- ^ [a b c] M Edwards (2005). ”Lasioglossum smeathmanellum (Kirby,1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/halictidae/lasioglossum-smeathmanellum. Läst 8 februari 2021.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Lasioglossum smeathmanellum.
