Öppna huvudmenyn

La Jana

tysk skådespelare
(Omdirigerad från Lary Jana)
La Jana, foto Alexander Binder, 1920-tal.
La Jana, foto Edith Barakovich, ca 1928.
La Jana, foto Sasha, 1930-tal.
Gravsten

La Jana[1], artistnamn för Henriette Margarethe Niederauer (senare Henny Hiebel), född 24 februari 1905 i Mauer, Österrike-Ungern, död 13 mars 1940 i Berlin, Tyskland, ungersk-tysk danserska, film- och revyskådespelerska.

Innehåll

BiografiRedigera

Hon föddes i Wien som Henriette Margareta "Henny" Niederauer, utomäktenskaplig dotter till förgyllarmästaren Heinrich Hiebel och hans hushållerska Anna Niederauer. Föräldrarna gifte sig 1909, i Frankfurt am Main, där barnen växte upp i den gamla delen av staden, nära Goethe-huset. Hennys äldre äldre syster, Anny, blev senare operasångare.

Henny utbildades till dansare vid Frankfurt Opera, och dansade på dess scen för första gången redan vid 8 års ålder. Senare kom hon att bli dansare i revyer, bland annat på Le Chat Noir i Paris, men togs till Berlin, där hon kom i kontakt med Frederic Zelnik och började arbeta med film. Men hon fick stora framgångar som revyskådespelerska i Berlin under 1920-talet.

Omkring 1926 kom hon I kontakt med skådespelaren Ulrich Bettac och flyttade med honom till Berlin, men några år senare lämnade hon honom.

Hon var dansare på revyer I Berlin och Stockholm (1933), London (1934/35) och fick stor uppmärksamhet i Berlin. Den tyske kronprinsen blev hennes älskare och besökte henne regelbundet I hennes villa i Grunewald. Det fanns också rykten om en affär mellan henne och Joseph Goebbels. Men mer sannolikt var att hon levde samman med operasångaren Michael Bohnen.

La Jana turnerade i Storbritannien 1934, i en föreställning där hon spelade en spansk dansare. Filmen Truxa, 1937, gjorde henne till filmstjärna. Därefter medverkade hon i flera filmer varje år, och fick ofta spela exotiska, inte typiskt tyska, kvinnogestalter.

Vintern 1939/40 genomförde La Jana en turne genom Tyskland för att underhålla militära trupper, och i februari drabbades hon dubbelsidig lunginflammationoch dog den 13 mars 1940, bara 35 år gammal, i Wilmersdorf. Hon begravdes Waldfriedhof Dahlem, Berlin.

FilmografiRedigera

Stumfilm

  • 1925 Wege zu Kraft und Schönheit (Tyskland)
  • 1924/26 Die Weiße Geisha (Sverige)
  • 1926/27 Die Lady ohne Schleier (Sweden/Germany)
  • 1927 En Perfekt gentleman (Sverige)
  • 1927 Um seine Ehre (Sverige)
  • 1928 Du sollst nicht ehebrechen! (Tyskland)
  • 1928 Der Biberpelz (Tyskland)
  • 1928 Zwei rote Rosen (Tyskland)
  • 1928 Der Ladenprinz (Tyskland)
  • 1928 Gaunerliebchen (Tyskland)
  • 1928 Ritter der Nacht (Tyskland))
  • 1928 Der Herzensphotograph (Tyskland)
  • 1929 Spanisches Intermezzo (Tyskland)
  • 1929 Meineid – Ein Paragraph der Menschen tötet (Tyskland)
  • 1929 Der Lustige Witwer (Tyskland)

Ljudfilm

  • 1930 Die Warschauer Zitadelle (Tyskland)
  • 1931 Der Schlemihl (Tyskland)
  • 1934 Ich bin Du (Tyskland)
  • 1937 Truxa (Tyskland)
  • 1938 Der Tiger von Eschnapur (Tyskland)
  • 1938 Das indische Grabmal (Tyskland)
  • 1938 Es leuchten die Sterne (Tyskland)
  • 1939 Menschen vom Varieté (Tyskland)
  • 1940 Der Trichter Nr. 10 (Tyskland)
  • 1940 Stern von Rio (Tyskland)

Revyer

  • 1924 An und Aus (Berlin)
  • 1927/28 Alles aus Liebe (Wien)
  • 1928 Helene (Berlin)
  • 1928 Casanova (Berlin)
  • 1928–1933 Die drei Musketiere (Berlin)
  • 1933 De tre musketörerna Oscarsteatern[2]
  • 1930–1932 Die schöne Helena (Berlin)
  • 1930–1932 Hoffmanns Erzählungen (Berlin)
  • 1933 Casanova (Stockholm)
  • 1934–1935 Streamline (Berlin, London, följd av en engelsk och skotsk turne)
  • 1935 A Kingdom For A Cow (London)
  • 1937 Piccadilly (Berlin)

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ I Sverige har hon på vissa autografer skrivit ”Lary Jana”.
  2. ^ Rosengren, Margit (1948). Oförgätligt glada stunder...: Ett livs roman i få sekunder. Stockholm: C. E. Fritzes bokförlag AB. sid. 191. Libris 784760 

LitteraturRedigera

  • Helena Lehmann: La Jana. Eine Biografie. Eigenverlag, Wiesbaden 2008, ISBN 978-3-00-020073-1.
  • Gerith von Ulm: Charlie Chaplin – King of Tragedy. The Caxton Printers, Caldwell 1940.
  • Trude Hesterberg: Was ich noch sagen wollte. Henschelverlag Kunst und Gesellschaft, Berlin 1971.
  • Wolfgang Carlé, Heinrich Martens: Das hat Berlin schon mal gesehen. Eine Historie des Friedrichstadt-Palasts. Henschelverlag, Berlin 1978.
  • Rolf Badenhausen: La Jana. In: Neue Deutsche Biographie (NDB). Band 13, Duncker & Humblot, Berlin 1982, ISBN 3-428-00194-X, S. 423 f.
  • Christa Bandmann: Es leuchten die Sterne. Aus der Glanzzeit des deutschen Films. Heyne Verlag, 1984, ISBN 3-453-01128-7.
  • Géza von Cziffra: Es war eine rauschende Ballnacht. Eine Sittengeschichte des deutschen Films. Ullstein, Frankfurt/M. 1987, ISBN 3-548-20733-2.
  • Dietrich Nummert: La Jana – die „vollkommene Blöße“. Die Schauspielerin Henriette Hiebel. In: Berlinische Monatsschrift, Heft 7/2001, S. 119–125.
  • Ingo Schiweck, Hans Toonen: Maharadscha, Tschetnik, Kriegsheimkehrer. Der Schauspieler Frits van Dongen oder Philip Dorn. Der Andere Verlag, Osnabrück 2003, ISBN 3-89959-058-9.

Externa länkarRedigera