Öppna huvudmenyn

Kvittningslagen, egentligen Lag (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, reglerar en arbetsgivares möjlighet att kvitta en fordran på en arbetstagare mot dennes lön. De fall som kan bli aktuella är när arbetsgivaren vill återkräva en fordran mot arbetstagaren, exempelvis ett lån eller fordran på grund av att arbetstagaren begått brottslig handling. Kvittningslagen bygger på principen att arbetsgivaren bara får göra en sådan kvittning om arbetstagaren går med på det, frivillig kvittning. Arbetstagaren kan när som helst återkalla sitt medgivande till frivillig kvittning. I dessa fall återstår det för arbetsgivaren att ansöka om stämning eller betalningsföreläggande för att få ut sin fordran.

Kvittning utan arbetstagarens medgivande, tvungen kvittning, får undantagsvis ske med klar och förfallen motfordran som grundar sig på anställningen. Vid tvungen kvittning har arbetstagaren rätt till en minsta lön som kan garantera honom och hans familj en lägsta skälig levnadsstandard. Det är Kronofogdemyndigheten som räknar ut detta kvittningsfria belopp utifrån uppgifter från arbetsgivaren. Arbetsgivaren måste därför inhämta besked i ärendet från Kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten prövar i dessa fall inte om arbetsgivaren har rätt att kvitta.

Utanför lagens tillämpningsområde faller avdrag på arbetstagarens lön som beror på korrigering av preliminärt beräknad lön, löneavdrag som utgör disciplinpåföljd eller avdrag för förskott på lön.

Lagen instiftades 1970 och ändrades senast 2006.