Kongo (officiellt Kungadömet Kongo) var en nation i centrala Afrika vid Kongofloden mellan 1390 och 1914.[1] Riket uppstod på 1300-talet och sträckte sig under sin storhetstid från Gabon i norr till Kwanzafloden i nuvarande Angola i söder. Huvudstad var Mbanza-Kongo.

Kungadömet Kongo
Wene wa Kongo/
Kongo dya Ntotila (kikongo)


1300-talet–1914


Vapen

Kungadömet Kongos läge
Kungadömet Kongos läge
Huvudstad Mbanza-Kongo


Religion kristendom
afrikanska religioner
Statsskick monarki
Sista kung Manuel III
Bildades 1300-talet
 – bildades genom erövring av Mwene Kabunga
 – bildades ur Mpemba Kasi
(ej historiskt säkert)
Upphörde formellt 1914
de facto 1885
 – upphörde genom upplöst av Portugal (1914)
förlorade rätten
till sitt land genom
Berlinkonferensen (1885)
 – uppgick i Belgiska Kongo
Portugisiska Västafrika
Franska Kongo
Areal 129 400 km² (1650)
Folkmängd
 – befolkningstäthet
509 250 (1650)
3,9 inv/km²
Valuta nzimbu

Kongo hade ursprungligen goda kontakter med Portugal, och efter att kung Nzinga Nkuwu lät kristna sig av portugisiska missionärer införde år 1520 hans son, Afonso Mvemba Nzinga, kristendomen som statsreligion. Under 1600-talet hårdnade dock relationerna mellan länderna efter Portugals koloniala anspråk i södra Kongoriket, vilket ledde till ett blodigt krig under vilket Kongoriket förlorade nuvarande norra Angola till Portugisiska Västafrika. Ett inbördeskrig delade och försvagade riket mellan 1665 och 1709. 1857 blev Kongo en portugisisk lydstat och 1914 upplöstes statsbildningen helt.

Utöver sina egna sex provinser hade Kongo också ett antal kringliggande kungadömen som i princip var lydstater till riket: Ngoyo, Kakongo, Ndongo och Matamba.

Galleri

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Thornton, John; Linda M. Heywood (2007). Central Africans, Atlantic Creoles, and the Foundation of the Americas, 1585–1660. New York: Cambridge University Press. p. 57. ISBN 978-0-521-77065-1.