Kommunallagen är en finsk lag som reglerar kommunernas organisation, kommunernas uppgifter och sättet att styra kommunerna. Lagen har reformerats i många omgångar. En ny lag har ersatt den gamla 1917, 1931, 1948, 1976, 1995 och 2015, då den nu gällande lagen stiftades. Även därefter har betydande ändringar gjorts i lagen.

Lagen fastställer bland annat kommunens, fullmäktiges och andra kommunala institutioners uppgifter, invånarnas möjligheter att delta och påverka, kommunens beslutsfattande och förvaltning, kommunens ekonomi och möjlighet till överklagande av kommunstyrelsens beslut.[1]

Kommunallagen och dess föregångareRedigera

En stor del av bestämmelserna i lagen från 2015 började gälla från början av den nya kommunalvalsperioden den 1 juni 2017.[2] Den är en allmän lag om kommunförvaltningens organisation och ekonomi.[3]

Lagarna om kommuner listas nedan i den äldsta lagen från 1865 till den viktigaste lagen från 2015. Källan till detta avsnitt är den årliga publikationen av Finlands stadgar och dess föregångare, Finlands stadgar samling.[förtydliga] Numret på handlingen leder till en mer exakt källa.

  • Förordningen om kommunalförvaltning på landet (4/1865) trädde i kraft den 6 maj 1865. Antagen den 12 februari 1865. Denna fastställde att varje socken/församling på landet skulle utgöra en egen kommun.
  • Förordningen om kommunalförvaltning i stad (40/1873) trädde i kraft i början av 1875. I denna fastställdes att varje stad skulle utgöra en egen kommun. Det ansågs inte önskvärt att förena stads- och landskommun under gemensam kommunalförvaltning, men detta kunde i undantagsfall ske med senatens tillstånd.
  • Förordningen om kommunalförvaltning på landet (21/1898) trädde i kraft i början av 1899. Även denna stadgade att varje församling på landet skulle utgöra en egen kommun.
  • Förordningen angående ordnande i särskilda fall av samhällen på landsbygden med sammanträngd befolkning (21/1898) trädde i kraft i början av 1899.
  • Kommunallagen för städerna (108/1917) trädde i kraft i början av 1918.[a]
  • Kommunallagen för landskommunerna (108/1917) trädde i kraft i början av 1918. Även i denna sägs att varje församling på landet skulle utgöra en egen kommun.[b]
  • Lagen om samhällen på landsbygden med sammanträngd befolkning (185/1931) trädde i kraft i början av 1932. Statsrådet kunde inrätta samhällen med sammanträngd befolkning på landet, vilka inte utgjorde självständig kommun. Lagen upphävde förordningen angående ordnande i särskilda fall av samhällen på landsbygden med sammanträngd befolkning (21/1898).
  • Kommunallagen (642/1948) gällde landskommuner, städer och köpingar. Lagen trädde i kraft i början av 1949 och upphävde kommunallagen för landskommunerna (108/1917) och kommunallagen för städerna (108/1917 – tidigare angavs Finlands författningssamlings häftesnummer, inte den enskilda lagens nummer), förordningen om kommunalförvaltning i stad (40/1873), förordningen om kommunalförvaltning på landet (21/1898), lagen om samhällen på landsbygden med sammanträngd befolkning (185/1931) och lagen om lättnader vid erläggandet av skatter och krigslån i vissa fall (129/1945)[ifrågasatt uppgift].
  • Kommunallagen (953/1976) trädde i kraft i början av 1977. Den gällde i såväl landskommuner som städer och genom § 152 ombildades köpingarna till städer den 1 januari 1977.
  • Kommunallagen (365/1995)[c] trädde i kraft den 1 januari 1995. Den upphävde kommunallagen från 1976.
  • Kommunallagen (410/2015)[d] trädde i kraft den 1 januari 2015. Den upphävde kommunallagen från 1995.

AnmärkningarRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, Kuntalaki, 17 november 2020.

KällnoterRedigera

  1. ^ ”Ajantasainen lainsäädäntö: Kuntalaki 410/2015”. Finlex. Edita Publishing Oy. https://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2015/20150410. Läst 24 augusti 2018.  (svenskspråkig version)
  2. ^ Uusi kuntalaki | Kuntaliitto.fi www.kuntaliitto.fi. Viitattu 24.8.2018.
  3. ^ Hallituksen esitys eduskunnalle kuntalaiksi ja eräiksi siihen liittyviksi laeiksi (HE 268/2014) www.finlex.fi. Viitattu 24.8.2018. (svensk version)

Externa länkarRedigera