Koldioxidinfångning (carbon dioxide removal, CDR), även känt som växthusgasinfångning (greenhouse gas removal, GHG)[1] och negativa utsläppstekniker (negative emission technologies, NETs), är en process där koldioxidgas avlägsnas från atmosfären (när termerna GHG eller NET används kan även andra växthusgaser avses)[2]. CDR-metoder innefattar skogsplantering, jordbruksmetoder som binder kol i mark, påskyndad vittring, havsgödsling, bioenergi med kolinfångning och lagring (bio-energy with carbon capture and storage, BECCS) och direkt luftinfångning (direct air capture, DAC)[1][2].

Trädplantering är en koldioxidinfångningsmetod.

CDR diskuteras i relation till de kompletterande åtgärder som tillåts för att Sverige ska nå netto-noll utsläpp senast 2045.[3]

Referenser redigera

  1. ^ [a b] ”SPECIAL REPORT: GLOBAL WARMING OF 1.5 ºC, Glossary”. IPCC. https://www.ipcc.ch/sr15/chapter/glossary/. Läst 10 maj 2021. 
  2. ^ [a b] Minx, Jan C; Lamb, William F; Callaghan, Max W; Fuss, Sabine; Hilaire, Jérôme; Creutzig, Felix (2018-06-01). ”Negative emissions—Part 1: Research landscape and synthesis”. Environmental Research Letters 13 (6): sid. 063001. doi:10.1088/1748-9326/aabf9b. ISSN 1748-9326. https://iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/aabf9b. Läst 10 maj 2021. 
  3. ^ ”En samlad politik för klimatet – klimatpolitisk handlingsplan”. Miljödepartementet. 18 december 2019. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2019/12/prop.-20192065/. Läst 10 maj 2021. 

Se även redigera