Knut Bernhard Grane, född 10 mars 1926 i Göteborg, död 26 februari 2016,[1] var en svensk grafiker, tecknare, målare och konsthantverkare.

Han var son till fastighetsmäklaren Erik Grane och Alice Rosqvist och från 1951 gift med Marie-Louise della Spina. Grane avlade studentexamen vid Hvitfeldtska läroverket i Göteborg 1945 och studerade därefter konst för Nils Wedel vid Slöjdföreningens skola 1947–1950, samt för Holger Jensen vid danska konstakademiens grafiska skola i Köpenhamn 1950–1951 samt under studieresor till Frankrike och Italien. Efter studierna anställdes han som tecknare vid Svenska Telegrambyrån och därefter vid Allhems förlag i Malmö. Han medverkade i ForaarsudstillingenCharlottenborg 1951 och tillsammans med Olle Lisper och Stig Trägårdh ställde han ut på De ungas salong i Stockholm och med Gunnar Odin i Svartbrödraklostret i Lund samt tillsammans med Jacques Zadig på Staffanstorps konsthall. Separat ställde han bland annat ut på Kristianstad museum, Höganäs museum 1971, Kulturhuset i Stockholm 1978, Lidköpings museum, Konstnärshuset i Stockholm och Vikingbergs konstmuseum i Helsingborg. Bland hans offentliga arbeten märks järnsmiden i bostadsområdet Rosengård, en keramisk vägg i Högaholm, plastutsmyckning vid Högaholms skola i Malmö, en målning för Herrljunga Cementindustri, entréutsmyckning för Skånska Brand i Lund, samt en monumentalmålning över estraden på danspalatset Amiralen i Malmö. Hans konst består av abstrakta, rytmiska, jazzbetonade bilder och han fick ett stort genombrott 1967 vid Skånes konstförenings årliga höstutställning med en svit verk med titeln Detroit blues I – V. Tillsammans med Arne Domnérus elitorkester visades han jazzkonst på SVT, och när en konsert med svensk jazzmusik spelades på Carnegie Hall i New York 2000 skapade han affischerna. Han gav 2012 ut boken Jazz mood med minnen från en inspirerande New York-vistelse som tjugoåring 1947.

Grane är representerad vid Moderna Museet[2], Göteborgs konstmuseum[3], Malmö museum[4], Helsingborgs museum[5], Borås konstmuseum, Ystads konstmuseum, Kristianstad museum[6] och Count Basie Collection, Dizzy Gillespie Collection.

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

Noter redigera