Kinas köpingar

administrativ nivå i Kina

Köping (kinesiska: ?, pinyin: zhèn), även översatt till småstad eller marknadsstad, är en administrativ enhet på den fjärde och lägsta nivån i den kinesiska administrativa hierarkin. Den befinner sig på samma administrativa nivå som den kinesiska socknen (kinesiska: ?, pinyin: xiāng) med den skillnaden att köpingen har en högre grad av urbanisering än en socken och köpingen är ofta centralort i ett härad. 1995 fanns det 17 532 köpingar (totalt 47 034 orter på sockennivå).

Historia redigera

Under kejsartiden fanns det inga fasta administrativa enheter under häraderna, utan myndigheterna fick istället samverka med de byar, marknadsstäder och andra samhällen som fanns inom häradsgränsen med informella metoder i samarbete med lokala eliter. Särskilt viktiga var köpingarna eller marknadsstäderna i det äldre Kina, som både saknade en muromgärdad huvudort eller egna formella administrativa strukturer, men som var viktiga platser för varuutbyte, migration och religiös aktivitet.

Först under 1900-talet fick köpingarna en egen administrativ nivå i den officiella administrativa hierarkin. När den kinesiska staten formaliserade köpingen 1955 som administrativ enhet skulle den ha en bofast befolkning på mer än 2000 personer och mer än 50 procent av invånarna skulle ha andra näringar än jordbruk. När systemet reformerades 1984 vidgades kriterierna något.[1] Sedan 1990-talet har det varit en statlig prioritet att främja urbanisering och som ett led i denna politik har många socknar ombildats till köpingar (乡改镇), medan köpingar ombildats till gatudistrikt, jiedao och städer på häradsnivå (镇改市). Denna politik är kontroversiell och har kritiserats för att skapa urbanisering genom artificiella och administrativa metoder.[2]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ 中国的行政区划——县级以下基层行政单位.
  2. ^ Uradyn E. Bulag, "From Yeke-Juu League to Ordos Municipality: Settler Colonialism and Alter/Native Urbanization in Inner Mongolia," Provinicial China 7, no. 2 (2002): 196-234. Libris 4294142
  • Lieberthal, Kenneth (2004) (på engelska). Governing China: from revolution through reform (2. ed.). New York: Norton. Libris 10053551. ISBN 0-393-92492-0 
  • Skinner G. William, Baker Hugh D. R., red (1977) (på engelska). The city in late Imperial China. Studies in Chinese society, 99-0124153-7. Stanford, Calif.: Stanford U.P. Libris 5694044. ISBN 0-8047-0892-4 
  • Wilkinson, Endymion Porter. (2012) (på engelska). Chinese history: a new manual ([Rev. ed.].). Cambridge, MA: Harvard University Asia Center. Libris 13753255. ISBN 978-0-674-06715-8