Kilian Kelson
Kilian Kelson (Kiellson, Kjellson), begravd den 9 juli 1771 i Stockholm (Riddarholmen), var en svensk guldsmed och konsthantverkare verksam under 1700-talet.
Kilian Kelson | |
Död | 1771 |
---|---|
Sysselsättning | Silversmed, guldsmed |
Redigera Wikidata |
Biografi
redigeraMycket lite är känt om Kilian Kelsons levnadsöde men man vet att han var lärling i Kristianstad och blev gesäll 1744 hos silversmeden Frans Berg i Stockholm. Han blev mästare i staden den 27 maj 1746. Mästerstycke: kaffekanna.
Kelson gifte sig den 22 oktober 1751 i Stockholm (Riddarholmen) med Katarina Elisabet Westrell (1727-1761), dotter till bankokommissarien Daniel Westrell och hans hustru Katarina Lampa. I vigselboken beskrivs han som guld- och silverarbetare vid kungliga hovet. Av hustruns bouppteckning från 1762 framgår att makarna bodde i ett stenhus på Stora Nygatan (i kvarteret Cerberus), som ingick i boet. De hade inga barn.
Enligt begravningsboken för Riddarholmens församling 1771 blev guldsmeden "Kjell Kjellsson" 52 år och som dödsorsak anges "rötfeber". Efter Kelsons död efterskänktes en skuld av guldsmedsämbetet den 3 juli 1771.
Kelson är representerad med ett flertal praktfulla arbeten vid Nordiska museet, Gustav VI Adolfs samling och kyrkor runtom i landet.
Verk
redigera- Grolanda kyrka, Västergötland: Nattvardskalk 1749
- Stjärnholms kyrka, Södermanland: Nattvardskalk 1760
- Nationalmuseum[1], Stockholm: Dryckeskanna 1753, tvåldosor 1753
- Kaga kyrka, Östergötland: Vinkanna 1756
- Nationalmuseum, Stockholm: Tekanna & praktpjäs 1756
Litteratur och källor
redigera- Gustaf Upmark: Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850, 1925
- Linköpings silverutställning den 23 mars - 13 april 1947, Östergötlands och Linköpings stads museum 1947
- Erik Andrén, Brynolf Hellner, Carl Hernmarck & Kersti Holmquist: Svenskt silversmide 1520-1850, Nordiska museets förlag, Stockholm 2000, ISBN 91-7108-469-X
- Svenska konstnärer, Biografisk handbok, Väbo förlag, 1987, sid 279, ISBN 91-87504-00-6