- För folkslaget i Afghanistan, se hazarer.
Khazarer var en folkgrupp som under första årtusendet e. Kr. bebodde landet norr om Kaukasus mot Volgas och Dons nedre lopp i nuvarande Ryssland.
Khazarerna var ett turkiskt folk[1] som omtalas första gången i historien år 198, då de anföll armeniskt område, men tillbakaslogs. De slöt sig 363 till kejsar Julianus vid hans infall i Persien. Sedermera blev "Khazarien" en del av Attilas vidsträckta rike och bestämdes 448 till underhållsland åt hans äldste son. I början av 500-talet var Volgas deltaland deras kärnområde. Under det följande århundradet underkuvade de bulgarerna vid mellersta Volga och tog herraväldet över Krim och Azovska sjön. Riket sträckte sig längs hela östra kusten av Kaspiska havet ("Khazarernas hav").
Kazarernas stora rike omfattade folk av mycket olika härkomst och deras överhuvud och hövdingar hade härskartiteln khagan. Khazarerna var ett i religiöst avseende tolerant folk. Särskilt mottog de vänligt de från Konstantinopel fördrivna judarna,[2] vilka bidrog till förbättrad handel och förmådde den ledande dynastin på 800-talet att antaga judendomen.[3] Khazarriket blev en bufferstat mellan det kristna Bysans och de expanderande muslimerna och spelade en betydande roll för handeln mellan Orienten och Europa, genom vilken slavhandeln i Khazarriket ägde rum. Även vikingarna kom i kontakt med khazarriket.
Kazarerna blev magyarernas åttonde stam innan de erövrade Centraleuropa och skapade det som sedermera skulle bli Kungariket Ungern.[4][5]
På 900-talet gick det emellertid tillbaka med khazarriket och Kievriket under Svjatoslav I tillfogade khazarerna ett allvarligt nederlag 965.[6] En sista återstod av riket som fanns kvar på Krim tillintetgjordes 1016 av Kievriket och bysantiner i förening.
Några av khazar-judarna konverterade senare till islam, men andra förblev judar. År 1161 skrev Abraham ibn Daud, en sefardisk jude, att han hade träffat khazariska judar som studerade judendomen i Toledo i Spanien.[7] Ett dokument från medeltida Konstantinopel intygar att det var flera khazariska judar som bodde i förorten som heter Pera.[8] Genetiska bevis tyder på att khazar-judar med haplogrupperna N9a3a1b1 (mitokondrie-DNA, eller mtDNA), A-a1b3a (mtDNA), och G2a-FGC1093 (Y-DNA) flyttade västerut in i slaviska länder där de gifte sig med ashkenaziska judar.[9]
Noter
redigera- ^ ”Khazar” (på engelska). www.britannica.com. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Khazar. Läst 1 maj 2024.
- ^ Brook, Kevin Alan (2018) (på engelsk). The Jews of Khazaria (3rd). Lanham: Rowman and Littlefield Publishers. sid. 81. ISBN 978-1-5381-0342-5. OCLC 1006532607
- ^ Brook, Kevin Alan (2018) (på engelsk). The Jews of Khazaria (3rd). Lanham: Rowman and Littlefield Publishers. sid. 100-101. ISBN 978-1-5381-0342-5. OCLC 1006532607
- ^ Howard-Johnston, James D. (2007). ”Byzantine Sources for Khazar History”. i Peter B. Golden, Haggai Ben-Shammai och András Róna-Tas, redaktörer (på engelska). The World of the Khazars: New Perspectives - Selected Papers from the Jerusalem 1999 International Khazar Colloquium. Leiden: Brill. sid. 187-188, 190. doi:. ISBN 978-90-04-16042-2
- ^ Fóthi, Erzsébet; Gonzalez, Angéla; Fehér, Tibor; Gugora, Ariana; Fóthi, Ábel; Biró, Orsolya; Keyser, Christine (14 januari 2020). ”Genetic analysis of male Hungarian Conquerors: European and Asian paternal lineages of the conquering Hungarian tribes” (på engelska). Archaeological and Anthropological Sciences 12: sid. 31. doi:.
- ^ Brook, Kevin Alan (2018) (på engelsk). The Jews of Khazaria (3rd). Lanham: Rowman and Littlefield Publishers. sid. 136-137. ISBN 978-1-5381-0342-5. OCLC 1006532607
- ^ Golden, Peter B. (2007). ”The Conversion of the Khazars to Judaism”. i Peter B. Golden, Haggai Ben-Shammai och András Róna-Tas, redaktörer (på engelsk). The World of the Khazars: New Perspectives - Selected Papers from the Jerusalem 1999 International Khazar Colloquium. Leiden: Brill. sid. 149. doi:. ISBN 978-90-04-16042-2
- ^ Brook, Kevin Alan (2018) (på engelsk). The Jews of Khazaria (3rd). Lanham: Rowman and Littlefield Publishers. sid. 159-160. ISBN 978-1-5381-0342-5. OCLC 1006532607
- ^ Brook, Kevin Alan (2022) (på engelsk). The Maternal Genetic Lineages of Ashkenazic Jews. Boston: Academic Studies Press. sid. 17, 86, 140-141. doi:. ISBN 978-1-64469-984-3
Vidare läsning
redigera- Brook, Kevin Alan (2018). The Jews of Khazaria (3rd). Lanham: Rowman and Littlefield Publishers. ISBN 978-1-5381-0342-5
- Dunlop, D.M. (1967). The History of the Jewish Khazars. New York: Schocken
- Golb, Norman; Omeljan Pritsak (1982). Khazarian Hebrew Documents of the Tenth Century. Ithaca: Cornell University Press. ISBN 978-0801412219
- Golden, Peter B. (1980). Khazar Studies: An Historio-Philological Inquiry into the Origins of the Khazars. Budapest: Akadémiai Kiadó
- Golden, Peter B.; Haggai Ben-Shammai; och András Róna-Tas, red (2007). The World of the Khazars: New Perspectives - Selected Papers from the Jerusalem 1999 International Khazar Colloquium. Leiden: Brill Academic Publishers. ISBN 978-9004160422
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Khazarer.- Kazarer i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
- Store norske leksikon/ khazarer
