Browning Automatic Rifle (BAR) är ett kulsprutegevär som utvecklades 1918 av John Moses Browning för att öka de amerikanska skyttegruppernas eldkraft med ett bärbart automatvapen och som en ersättning av de franska Chauchat-kulsprutegevären som hade en liknande funktion men som var mindre mekaniskt pålitliga. BAR M1918 användes i liten skala i slutet av första världskriget och tillverkades av Colt, Marlin och Winchester. Dessa fabriker hann tillverka cirka 85 000 BAR M1918 innan freden kom. En variant av BAR, M1918A2, användes under andra världskriget och Koreakriget av amerikanska trupper. BAR användes även i liten skala i inledningsskedet av Vietnamkriget. Olika varianter av BAR har dessutom exporterats och licenstillverkats av ett antal länder. Även om BAR var mekaniskt pålitlig, så drogs den med vissa nackdelar jämfört med andra liknande vapen som användes från och med andra världskriget och framåt: magasinet höll endast 20 patroner och pipan kunde inte bytas snabbt i fält. Detta ledde till att BAR-skyttar hade svårt att upprätthålla understödjande eld under längre stund.
| Rifle, Caliber .30, Automatic, Browning, M1918 | |
|---|---|
 M1918A2 BAR. | |
| Typ | Kulsprutegevär Lätt kulspruta |
| Ursprungsplats | USA |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1918–tidigt 1970-tal (USA) |
| Använts av | USA, Sverige, Storbritannien (Home Guard), Belgien, Honduras, Polen, Kina, Sovjetunionen, Nazityskland[1] |
| Krig | Första världskriget Andra världskriget Andra kinesisk-japanska kriget Kinesiska inbördeskriget Koreakriget Palestinska inbördeskriget Indokinakriget Grisbuktsinvasionen Vietnamkriget Kambodjanska inbördeskriget Turkiska invasionen av Cypern Thai-laotiska gränskriget |
| Produktionshistoria | |
| Konstruerad | 1917 |
| Konstruktör | John Moses Browning |
| Producerad | 1917–1950-talet |
| Tillverkare | Colt's Patent Firearms Manufacturing Company Winchester Repeating Arms Company Marlin-Rockwell Corporation New England Small Arms Royal McBee Typewriter Company International Business Machines Carl Gustafs stads gevärsfaktori Państwowa Fabryka Karabinów |
| Antal tillverkade | 100 000+ (M1918) |
| Varianter | M1918, M1918A1, M1918A2 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 7,25 kg (M1918) Cirka 11 kg (M1922) 6,0 kg (Colt Monitor) 8,4 kg (M1918A1) 8,8 kg (M1918A2) 9,0 kg (wz. 1928) |
| Längd | 1 194 mm (M1918, M1922, M1918A1) 1 215 mm (M1918A2) 1 110 mm (wz. 1928) |
| Piplängd | 610 mm (M1918, M1922, M1918A1, M1918A2) 611 mm (wz. 1928) 458 mm (Colt Monitor) |
| Patron | .30-06 Springfield (7,62x63mm)/.303 British (7,7 x 56 mmR)/7,92 × 57 mm Mauser (M1918, M1922, M1918A1, M1918A2) 7,92 × 57 mm Mauser (wz. 1928) 6,5 × 55 mm (Kg m/21, m/37) |
| Mekanism | Gaslås med tippande slutstycke |
| Eldhastighet | 500–650 skott/min (M1918, M1922, M1918A1) 500 skott/min (Colt Monitor) 300-450 eller 500-650 skott/min (M1918A2) 600 skott/min (wz. 1928) |
| Utgångshastighet | 860 m/s (M1918, M1922, M1918A1, M1918A2) 853 m/s (wz. 1928) |
| Effektiv räckvidd | 90-1 300 m siktesjusteringar (maximal effektiv räckvidd) |
| Maximal räckvidd | Cirka 4 000-4 500 m |
| Frammatning | 20-patroners avtagbara magasin |
| Riktmedel | Bakre: blad; Främre: korn 784 mm siktesradie (M1918, M1922, M1918A1) 782 mm (M1918A2) 742 mm (wz. 1928) |
BAR ersattes formellt 1957 i amerikansk fronttjänst[1] av M60-kulsprutan.
Svenska BAR redigera
1921 tillsattes en kommitté i Sverige för att utvärdera erfarenheterna från första världskriget och vad det motiverade för nyanskaffningar av vapen. 403 exemplar av BAR köptes in från USA, och senare licenstillverkades även vapnet vid Carl Gustav Stads Gevärsfaktori med beteckningen kulsprutegevär m/21 (kg m/21). Även om armén hade utforskat andra modeller tidigare, så var det först i och med kg m/21 som kulsprutegevär på allvar anammades i Sverige.[2]
Största skillnaden mellan kg m/21 och amerikanska BAR var kalibern 6,5 mm och en löstagbar pistolkolv. kulsprutegevär m/21 användes i Hemvärnet fram till 1960-talet. År 1937 utformades en ny variant av kg m/21 med snabbt utbytbar pipa och bärhantag på sidan i stället för handskydd kring pipan som fick namnet kg m/37. Vissa vapen hade även uttag för bakre benstöd på kolven.[3] Under andra världskriget gjordes även försök med en bandmatad kg m/37. Kg m/37 användes inom försvarsmakten fram till 1970-talet.
Se även redigera
Referenser redigera
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- ^ [a b] Chris Bishop, red (1998) (på engelska). The Encyclopedia of Weapons of World War II. New York: Barnes & Noble. sid. 239. ISBN 0760710228
- ^ sid 175 (1940) i Teknisk Tidskrift
- ^ Kjellander, Bo, red (1990). Hemvärnet 1940-1990: en jubileumsbok. Stockholm: Rikshemvärnsstabens historiekomm. sid. 265-266. Libris 7678621. ISBN 91-7970-925-7