Kasuistik syftar på en etisk framställning som vill befria från individuellt, självständigt avgörande i samvetsfrågor. Istället uppställs avgörande i samvetsfrågor genom att upprätta auktoritativa handlingsregler för alla tänkbara fall. En utvecklad kasuistik finns hos de judiska rabbinerna och når sin höjdpunkt i Talmud. Även om kasuistiken främst är av judiskt ursprung, märks inom Katolska kyrkan en tydlig kasuistisk påverkan. Alfonso dei Liguoris Teologia moralis ses som ett av kasuistikens främsta arbeten.

Antonio Escobar y Mendoza författade "Summula casuum conscientiae" (1627).

Reformationen bröt med kasuistiken i det att den tydligt hänvisar till människans personliga moraliska ställningstagande. Inom evangelisk-luthersk teologi grundlades en ny form av kasuistik (casus conscientiae) genom Friedrich Balduin, teologiprofessor vid Wittenbergs universitet. Hans stora arbete om casus conscientiae utkom i flera upplagor under 1600-talet.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  • Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
  • Svenska Akademiens ordbok: Kasuistik
  • Livingstone, Elizabeth A., red (1977) (på engelska). The Concise Oxford Dictionary of the Christian Church (2. ed. abr.). Oxford: Oxford U.P. ISBN 0-19-283014-7 
  • Mahoney, John (1989) (på engelska). The Making of Moral Theology: A Study of the Roman Catholic Tradition. The Martin D'Arcy Memorial Lectures, 99-0711187-2; 1981–2. Oxford: Clarendon. sid. 138–139. ISBN 0-19-826730-4 

Externa länkarRedigera