Karl VII (tysk-romersk kejsare)

(Omdirigerad från Karl VII, tysk-romersk kejsare)

Karl VII, född 6 augusti 1697 i Bryssel som Karl Albert av Bayern, död 20 januari 1745 i München, var kurfurste av Bayern 17261745 samt tysk-romersk kejsare 24 januari 17421745.[1][2]

Karl VII

Han var son till kurfursten Maximilian II Emanuel och Teresia Kunigunda, dotter till Johan III Sobieski. Under spanska tronföljdskriget hamnade Karl i österrikisk fångenskap och uppfostrades i Österrike. 1717 deltog han i det österrikiska kriget mot Turkiet. 1726 efterträdde han sin far som kurfurste. Efter att han 1731 uttalat sin protest mot kejsar Karl VI:s "pragmatiska sanktion", gjorde han vid dennes död 1740 anspråk på det österrikiska arvet som ättling av kejsar Ferdinand I:s dotter Anna av Österrike.[1] 1741 slöt han förbund med Frankrike, Spanien, Preussen och Sachsen mot den av Karl VI utsedda efterträderskan, Maria Teresia av Österrike. Med en bayersk-fransk armé ryckte han samma år in i de österrikiska arvländerna och hotade Wien, men vände sig i stället mot Böhmen, där han intog Prag 25 november 1741 och hyllades som konung. 24 januari 1742 valdes han till kejsare och kröntes i Frankfurt 12 februari. Men då inträdde en förändring i krigslyckan. Med ungrarnas hjälp drev Maria Teresia Karls trupper ur Österrike och erövrade inom kort hela Bayern. Först sedan Fredrik II av Preussen förnyat kriget mot Österrike, enligt ett förbundsfördrag i Frankfurt 22 maj 1744, kunde Karl VII återvända till sin huvudstad, München.[1]

Han gifte sig 1722 med Maria Amalia av Österrike, kejsare Josef I:s yngsta dotter. De fick sju barn:

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Karl, romerska kejsare, 7. K. VII Albert i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  2. ^ Fichtner, Paula Sutter. Historical dictionary of Austria (Scarecrow Press, 2009)
Företrädare:
Karl VI
Tysk-romersk kejsare
17421745
Efterträdare:
Frans I
Företrädare:
Maximilian II Emanuel
Bayerns regent
17261745
Efterträdare:
Maximilian III Joseph