Karelianism
Karelianism var en övergripande kulturell rörelse i Storfurstendömet Finland under den andra hälften av 1800-talet, vilken berörde författare, poeter, målare och skulptörer. Bakgrunden till rörelsen anses vara publiceringen av det finska nationaleposet Kalevala 1835, vilken gjorde så att olika kultursfärer i Finland blev allt mer nyfikna på karelsk historia och legender. 1890-talet var karelianismens glansperiod och hade då blivit en stor trend för många konstverk och litteratur i Finland.[1] Inom rörelsen sågs Karelen som en slags fristad för den ursprungliga finskheten. Fenomenet kan tolkas som en förlängning av den europeiska nationalromantiken.[2] Dessa idéer togs under andra världskriget över av mer nationalistiska rörelser som strävade efter att bilda ett Storfinland som skulle omfatta många finskbesläktade folk. Karelianismens inflytande märks bland annat i Eliel Saarinens arbeten.
Källor redigera
- ^ Karelianism och nationalromantik Arkiverad 7 november 2017 hämtat från the Wayback Machine. finlit.fi
- ^ http://www.juminkeko.fi/viena/en/karelianismi.html