Jupiters trojaner

Uppslagsordet ”Trojanerna” leder hit. För andra trojanska asteroider, se Trojansk asteroid. För andra betydelser, se Trojan.

Jupiters trojaner är två grupper av asteroider i planeten Jupiters omloppsbana vid dess lagrangepunkter, L₄ som ligger 60 grader före, och L₅ som ligger 60 grader efter planeten själv. Bara i L₄ beräknas att det finns 160 000 objekt som är större än 1 km i diameter.^[1]

**Jupiters trojaner**
      Hilda-asteroiderna       Asteroidbältet
      Planetbanorna
Diagram som visar Jupitertrojanerna i grönt i förhållande till asteroidbältet mellan Mars och Jupiter och Hilda-asteroiderna. Trojanerna är fördelade på två grupper, ”det grekiska lägret” före och ”det trojanska lägret” efter Jupiter.

Asteroiderna är uppkallade efter personer i Iliaden. Konventionen är att asteroiderna i L₄ har namn efter de grekiska hjältarna och L₅ efter de trojanska, men det finns två avvikelser - 617 Patroclus (efter greken Patroklos) ligger i L₅ medan 624 Hektor (efter trojanen Hektor) ligger i L₄. Avvikelserna beror på att dessa asteroider fick sina namn i ett tidigt skede, innan konventionen hade bestämts.^[2]

Historik

Den första observationen av en trojan gjordes av E. E. Barnard 1904. Det var asteroiden 1999 RM11. Barnard trodde emellertid att han observerade den nyligen upptäckta Saturnusmånen Phoebe som vid tillfället bara var två bågsekunder från asteroiden. Att det var frågan om en jupitertrojan upptäcktes inte förrän 1999, när objektets bana beräknades.^[3]

I december 2010 hade 2945 trojaner upptäckts i Jupiters L₄ och 1734 trojaner i Jupiters L₅.^[4] Den största av dessa är Jupiters trojan 624 Hektor, som mäter 370 x 195 km.

Trojanerna har gett namn åt det allmänna fenomenet trojanska asteroider för asteroider i lagrangepunkter.

Det misstänks att många av trojanerna fångades upp av Jupiter-Solen-systemets lagrangepunkter under gasjättarnas vandring för 3,9 miljarder år sedan. Detta scenario föreslogs av A. Morbidelli med kollegor i en serie artiklar publicerade i majnumret 2005 av tidskriften Nature.

Tidigt upptäckta trojaner

Dessa jupitertrojaner var de först upptäckta, bortsett från Barnards upptäckt 1904, och därmed de trojaner som har lägst asteroidnummer. De upptäcktes mellan 1906 och 1971.^[2]

Referenser

Noter

^ Andrew S. Rivkin; David E. Trilling; Cristina A. Thomas; Francesca DeMeo; Timothy B. Spahr och Richard P. Binzel (sept 2007). ”Composition of the L5 Mars Trojans: Neighbors, not Siblings” (på engelska) (PDF). http://arxiv.org/PS_cache/arxiv/pdf/0709/0709.1925v1.pdf. Läst 29 september 2008.
^ [a b] ”List of Jupiter Trojans” (på engelska). Minor Planet Center. 20 juni 2016. https://www.minorplanetcenter.net/iau/lists/JupiterTrojans.html. Läst 18 januari 2017.
^ Brian G. Marsden (1 oktober 1999). ”The Earliest Observation of a Trojan” (på engelska). Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (CfA). http://www.cfa.harvard.edu/iau/pressinfo/TheFirstTrojanObs.html. Läst 18 januari 2017.
^ ”List Of Jupiter Trojans”. IAU Minor Planet Center. http://www.minorplanetcenter.org/iau/lists/JupiterTrojans.html. Läst 7 december 2010.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Jupiters trojaner.
Bilder & media
Lista över Jupiters trojaner

[rivkin-1] Andrew S. Rivkin; David E. Trilling; Cristina A. Thomas; Francesca DeMeo; Timothy B. Spahr och Richard P. Binzel (sept 2007). ”Composition of the L5 Mars Trojans: Neighbors, not Siblings” (på engelska) (PDF). http://arxiv.org/PS_cache/arxiv/pdf/0709/0709.1925v1.pdf. Läst 29 september 2008.

[MPC-Jupiter-Trojans-2] [a b] ”List of Jupiter Trojans” (på engelska). Minor Planet Center. 20 juni 2016. https://www.minorplanetcenter.net/iau/lists/JupiterTrojans.html. Läst 18 januari 2017.

[Barnard1904-3] Brian G. Marsden (1 oktober 1999). ”The Earliest Observation of a Trojan” (på engelska). Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (CfA). http://www.cfa.harvard.edu/iau/pressinfo/TheFirstTrojanObs.html. Läst 18 januari 2017.

[MPCJT-4] ”List Of Jupiter Trojans”. IAU Minor Planet Center. http://www.minorplanetcenter.org/iau/lists/JupiterTrojans.html. Läst 7 december 2010.

[1]

[2]

[3]

[4]