Josette Bushell-Mingo

brittisk-svensk skådespelare

Josette Vinella Xamina Bushell-Mingo, född 16 februari 1964 i Lewisham i London, är en brittisk-svensk teaterskådespelare och regissör. Bushell-Mingo arbetar sedan 2018 som lektor och prefekt vid Institutionen för skådespeleri, Stockholms konstnärliga högskola.[1]

Josette Bushell-Mingo
Född16 februari 1964 (57 år)
Lewisham, London, Storbritannien Storbritannien
IMDb

BiografiRedigera

Josette Bushell-Mingo växte upp som en av fyra döttrar i en arbetarfamilj i Londons East End. Hennes föräldrar kom som invandrare till England från Guyana i Latinamerika.

1987 träffade hon sin blivande svenske make och flyttade 2004 till Sverige med honom. Hon är bosatt i Stockholm och är gift och har två barn.[2]

Skådespeleri och regiRedigera

Hon är utbildad i film, litteratur, teater och scenografi vid Barking College of Technology och var därefter verksam som skådespelare med avantgardegruppen Kaboodle. År 2000 nominerades Bushell-Mingo till Laurence Olivier-priset för rollen som Rafiki i musikaluppsättningen av Lejonkungen.[2][3] 2001 grundade hon konstfestivalen PUSH, på Young Vic, i syfte att möjliggöra för fler svarta skådespelare att spela på Londons scener.[4] Hon har även arbetat med Royal National Theatre och The Royal Shakespeare Company.[5] 2006 tilldelades hon utmärkelsen Officer of the Order of the British Empire.[6]

Mellan åren 2005 och 2018 arbetade hon som konstnärlig ledare på Tyst teater vilket är Riksteaterns center för scenkonst på teckenspråk.[2][7][8][9] För Tyst teaters räkning har hon regisserat både i Kanada och i Norrbotten, där hon samarbetat med Samiska teatern, Norrbottensteatern och Tornedalsteatern. För Riksteatern har hon regisserat föreställningen BUS (Brun utan sol).[2]

Bushell-Mingo är aktiv i samhällsdebatten och har ofta ifrågasatt frånvaron av minoriteter på de svenska teaterscenerna. Hon har bland annat varit med och bildat föreningen Tryck som sammanför scenkonstnärer med afrikansk bakgrund.[2][3][7] Hon har uppgett att det som motiverar henne allra mest i det konstnärliga arbetet är kampen mot rasism. Vid sidan av sitt arbete med Tyst teater har Josette Bushell-Mingo även regisserat pjäser som belyser rasism ur ett historiskt och nutida perspektiv. Bland annat har hon regisserat en uppsättning av Lorraine Hansberrys pjäs "En druva i solen" samt turnerat i både Sverige och England med föreställningen ”Nina – en historia om mig och Nina Simone”.[10]

2018 startade hon The National black theatre of Sweden.[11]

UndervisningRedigera

Sedan 2018 arbetar Bushell-Mingo som lektor och prefekt vid Institutionen för skådespeleri på Stockholms Konstnärliga Högskola.[1] Hon är även gästprofessor vid Coventry University sedan 2017.[5]

Övriga uppdragRedigera

År 2013 utsåg svenska regeringen Josette Bushell-Mingo till ledamot i styrelsen för Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Hon är även styrelseordförande i Cinemafrica.[8]

2019 var hon en av sommarvärdarna i Sveriges Radio P1.[12]

UtmärkelserRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
2009 Seven
Paula Cizmar, Catherine Filloux, Gail Kriegel, Carol K. Mack, Ruth Margraff, Anna Deveare-Smith, Susan Yankowitz
Riksteatern
2017 Nina Simone
Dritëro Kasapi och Josette Bushell-Mingo
Dritëro Kasapi Kulturhuset Stadsteatern

Regi (ej komplett)Redigera

År Produktion Upphovsmän Teater
2007  The Penelopiad 

Margaret Atwood The Royal Shakespeare Company[16]
2010 GLO in The African Trilogy

Christina Anderson Volcano Theatre[17]
2012 FAME-visukalen

David De Silva Tyst teater[18]
2014 Bröderna Marx

Filip Burman Riksteatern
2016 En druva i solen

A Raisin in the Sun

Lorraine Hansberry

Översättning Lisbeth Grönlund

Riksteatern
2017 Bernardas hus 

Federico García Lorcas Tyst teater[19]
2019 24 timmar svart kvinna

Fanna Ndow Norrby Riksteatern[20]

KällorRedigera

  1. ^ [a b] ”Josette Bushell Mingo blir prefekt på institutionen för skådespeleri”. Stockholms konstnärliga högskola. 3 juli 2018. https://www.uniarts.se/aktuellt/nyheter/nyheter-ht-2018/josette-bushell-mingo-prefekt. Läst 2 juni 2020. 
  2. ^ [a b c d e] ”Porträtt: Josette Bushell-Mingo”. Tidningen Alfa. Arkiverad från originalet den 7 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180507180240/https://tidningenalfa.se/portratt-josette-bushell-mingo/. Läst 23 april 2013. 
  3. ^ [a b] ”Push it”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/stage/2005/feb/28/theatre1. Läst 23 april 2013. 
  4. ^ ”Regissör som är allt annat än tyst”. DN.SE. 26 juni 2005. https://www.dn.se/kultur-noje/regissor-som-ar-allt-annat-an-tyst/. Läst 2 juni 2020. 
  5. ^ [a b] Kellaway, Kate (9 juli 2017). ”Josette Bushell-Mingo: ‘Nina Simone is my GPS’” (på brittisk engelska). The Observer. ISSN 0029-7712. https://www.theguardian.com/stage/2017/jul/09/josette-bushell-mingo-nina-simone-is-my-gps-interview-young-vic-rage. Läst 2 juni 2020. 
  6. ^ [a b] ”Birthday honours: list in full” (på engelska). The Independent. 17 juni 2006. http://www.independent.co.uk/news/uk/this-britain/birthday-honours-list-in-full-6097967.html. Läst 1 juni 2020. 
  7. ^ [a b] Löfroth, Simon. ”Mångfalden brist på stora scener”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/mangfalden-brist-pa-stora-scener_7058725.svd. Läst 23 april 2013. 
  8. ^ [a b] Kulturdepartementet (2013-02-14). ”Josette Bushell-Mingo ny ledamot i Stiftelsen Svenska Filminstitutet”. Pressmeddelande. Läst 2013-04-24. Arkiverad från originalet den 2013-05-04.
  9. ^ ”Josette Bushell-Mingo slutar på Tyst teater efter 13 år som konstnärlig ledare”. Riksteaterns Tyst teater. 13 juni 2018. https://tystteater.riksteatern.se/2018/06/13/jostte-bushell-mingo-slutar-pa-tyst-teater/. Läst 1 juni 2020. 
  10. ^ [a b] Fem livsgärningar i konstens tjänst får en halv miljon - DN.SE” (på sv-SE). DN.SE. 21 maj 2018. https://www.dn.se/kultur-noje/fem-livsgarningar-i-konstens-tjanst-far-en-halv-miljon/. Läst 22 maj 2018. 
  11. ^ ”National black theatre sätter upp sydafrikansk klassiker”. SVT Nyheter. 12 december 2019. https://www.svt.se/kultur/woza-albert-josette-bushell-mingo-kulturhuset-stadsteatern. Läst 1 juni 2020. 
  12. ^ Radio, Sveriges. ”Josette Bushell-Mingo - Sommar & Vinter i P1”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1322239?programid=2071. Läst 1 juni 2020. 
  13. ^ ”Josette Bushell-Mingo får kulturpris”. SVT. http://www.svt.se/nyheter/nyhetstecken/josette-bushell-mingo-far-kulturpris. Läst 23 april 2013. 
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160816075440/http://dovastidning.se/sverige/sodra-sverige/item/328-h%C3%A4r-%C3%A4r-de-som-fick-kruthmedaljen-2013. Läst 2 juli 2019. 
  15. ^ ”Africa Movie Academy Awards”. www.ama-awards.com. https://www.ama-awards.com/index.html?. Läst 1 juni 2020. 
  16. ^ ”Bushell–Mingo ger brittisk regi”. SvD. 31 juli 2007. https://www.svd.se/bushellmingo-ger-brittisk-regi. Läst 1 juni 2020. 
  17. ^ ”What is The Africa Trilogy”. https://theafricatrilogy.wordpress.com/about/. Läst 1 juni 2020. 
  18. ^ ”Skaparen av Fame till Sverige - premiär på Fame Visukalen”. 24 april 2012. https://news.cision.com/se/riksteatern/r/skaparen-av-fame-till-sverige---premiar-pa-fame-visukalen,c9250699. Läst 1 juni 2020. 
  19. ^ ”Högaktuellt när Tyst Teater sätter upp Bernardas hus”. 14 augusti 2017. https://news.cision.com/se/riksteatern/r/hogaktuellt-nar-tyst-teater-satter-upp-bernardas-hus,c2325597. Läst 1 juni 2020. 
  20. ^ ”Riksteaterns 24 timmar Svart Kvinna av Fanna Ndow Norrby i regi av Josette Bushell-Mingo”. 23 mars 2019. https://www.riksteatern.se/sekundar-meny/press/v19-pressmeddelanden/pressmeddelande-24-timmar-svart-kvinna/. Läst 1 juni 2020. 

Externa länkarRedigera