John Blund eller Jon Blund[1] är ett sömnväsen i skandinavisk tradition. Besläktade sömnväsen finns även i Centraleuropa, på tyska som Sandmann. Den östtyska dockfilmsserien Unser Sandmännchen sändes på 1970-talet i svensk TV under titeln John Blund, och Neil Gaimans seriefigur The Sandman har fått internationell spridning.

John Blund
Vilhelm Pedersen, 0k-06, ubt.jpeg
Ole Lukøye i H.C. Anderssons saga (bild: Vilhelm Pedersen).
Undertyp avmytisk figur, varnande figur för barn, folklorefigur, litterär figur Redigera
Tillkomst1816 Redigera
Fö­re­kom­mer i verkSandmannen, John Blund (saga), Hans och Greta (opera), The Japanese Sandman, Kabumpo in Oz Redigera

Olika länderRedigera

NordenRedigera

Det första skriftliga belägget för Jon Blund-gestalten i Norden återfinns i Olof Verelius lexikon Index Lingvae Veteris från 1691; där kallas han för Joen Blund och jämförs med isländska Blundur och latinske Somnus (grekiskans Hypnos). Under 1700- och 1800-talet kallas han för Jon Blund.

Under 1700-talet finns belägg för en konkretisering av sömnen, en sömngivare som kommer speciellt till barn. Den danske författaren H.C. Andersen gav 1841 honom gestalt i sagan om Ole Lukøie[1] ('Ola Blunda'; i svensk översättning Jon Blund), även spridd under motsvarande namn (stavat som Ole Lukkøye[1]) i Norge.

John Blund försågs i H.C. Andersens illustrerade version med två sömnparaplyer,[1] ett färgglatt för snälla och ett svart, utan bilder, för stygga barn. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i ögonlocken att de somnar.

I Finland har traditionen kring John Blund starkt påverkats av Zacharias Topelius, som bland annat i Fjäderholmarna beskriver Nukku-Matti (Topelius valde att använda ett finskt namn) och det ställe där man hamnar då man skall sova.

På Färöarna strör Hákun torvmull i ögonen istället för sand. I Finland finns Nukkumatti[1] (även Nukku-Matti, "Sömn-Mats").[2]

Central- och VästeuropaRedigera

I den mellaneuropeiska sömngivartraditionen är Sandmann en sagofigur som enligt sagan kommer och strör sand i barns ögon, detta för att sömnen skall inträda. Beviset, säger sagan, för att Sandmann har strött sand i ögonen, är de korn av torkade tårar som emellanåt förekommer i ögonen om morgonen.

Denna tradition representeras i Tyskland av Sandmann, i Nederländerna av Klaas Vaak, i Frankrike av Marchand de sable[1] och på Brittiska öarna av Sandman.[2] Den tyska traditionen är påverkad bland annat av E.T.A. Hoffmanns berättelse Der Sandmann (svenska: Sandgubben) från 1816,[1] medan den brittiska Sandman levt vidare bland annat via Neil Gaimans seriefigur The Sandman, benämnd som drömrikets härskare.[3]

Östtyska John BlundRedigera

 
Östtyska John Blund sändes även i Sverige.

John Blund (på tyska Sandmann och Sandmännchen) är en serie dockfilmer som börjades visas i östtysk tv 1959 och blev en stor framgång. Dockfilmerna sänds fortfarande i tysk TV.[4]

Serien såldes även till utländska TV-bolag. Bland annat Sveriges Television köpte in serien och visade den i Halvsju med Lennart Swahn som berättarröst.

KällorRedigera

  • Jon Blund - En etnologisk studie av Jon Blund och med honom besläktade sömnväsen - Margareta Terenius, avhandling Uppsala universitet

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] ”Jon Blund - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/jon-blund. Läst 26 augusti 2020. 
  2. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 545 
  3. ^ ”Sandman - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sandman. Läst 26 augusti 2020. 
  4. ^ ”Dein Sandmännchen-Programm im rbb Fernsehen, täglich um 17:55 Uhr”. Arkiverad från originalet den 10 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080610083715/http://www.sandmaennchen.de/_/programm/sm/monat_jsp/sender=rbb.html. Läst 6 augusti 2008. 

Externa länkarRedigera