John Mayall, född 29 november 1933 i Macclesfield, Cheshire, är en brittisk bluesmusiker, multiinstrumentalist, och sångare som var en förgrundsgestalt inom den brittiska bluesen. Som instrumentalist spelar han främst piano och munspel.

John Mayall
John Mayall - Fabrik Hamburg 2017 14.jpg
FödelsenamnJohn Mayall
Född29 november 1933 (86 år)
Macclesfield, Cheshire, England
BakgrundStorbritannien Storbritannien
GenrerBlues, rock
RollMusiker, sångare, låtskrivare, musikproducent
InstrumentSång, gitarr, munspel, piano, trummor
År som aktiv1956–
SkivbolagDecca, DJM Records, ABC Records, Eagle Records, Snapper Music, One-Way Records, Polydor, Silvertone Records, GNP Crescendo Record Co.
Relaterade artisterJohn Mayall & the Bluesbreakers, Canned Heat, Cream, Fleetwood Mac, Keef Hartley Band, Mark-Almond, Pure Food and Drug Act

Mayalls far var mycket jazzintresserad, och den unge John tilltalades starkt av bluesens legendarer såsom Leadbelly. Han lärde sig själv att spela gitarr, piano och munspel. 1956 började han spela blues med halvprofessionella band såsom The Powerhouse Four och The Blues Syndicate. I början av 1960-talet flyttade han till London och bildade där den grupp han blev känd med, John Mayall's Bluesbreakers, år 1963. Många olika musiker flöt genom gruppen. 1965 kom gitarristen Eric Clapton med i gruppen, och denna konstellation gav gruppen dess största succé med plattan Bluesbreakers från 1966. Sedan Clapton lämnat Bluesbreakers för att bilda Cream kom Mayalls grupp att bli en "skola" för många blivande stora musiker inom blues och bluesorienterad rock såsom Peter Green, John McVie, och Mick Taylor.

Under tidigt 1970-tal flyttade Mayall till Los Angeles i USA. Under 70-talet gjorde han uppmärksammade inspelningar med musik av blandad jazz, rock och blues tillsammans med välkända musiker som Blue Mitchell, Red Holloway, Larry Taylor och Harvey Mandel. Han spelade också i bandet när blues-storheterna John Lee Hooker, T-Bone Walker och Sonny Boy Williamson åkte på turné till Storbritannien.

1982 startade Mayall om sitt band Bluesbreakers på nytt, tillsammans med Mick Taylor och John McVie. Bandet finns fortfarande, men nu med andra musiker.

2005 tilldelades Mayall Brittiska Imperieorden.

DiskografiRedigera

  • 1965John Mayall Plays John Mayall
  • 1966Blues Breakers with Eric Clapton
  • 1967A Hard Road
  • 1967Crusade
  • 1967The Blues Alone
  • 1968The Diary Of A Band Volume One
  • 1968The Diary Of A Band Volume Two
  • 1968Bare Wires
  • 1968Blues from Laurel Canyon
  • 1969The Turning Point
  • 1970Empty Rooms
  • 1970USA Union
  • 1971Back to the Roots
  • 1971Memories
  • 1972Jazz-Blues Fusion
  • 1973Moving On
  • 1973Ten Years Are Gone
  • 1974The Latest Edition
  • 1975New Year, New Band, New Company
  • 1975Time Expired, Notice To Appear
  • 1976A Banquet In Blues
  • 1977Lots Of People
  • 1977A Hard Core Package
  • 1977Primal Solos
  • 1978The Last Of The British Blues
  • 1979Bottom Line
  • 1979No More Interviews
  • 1981Road Show Blues
  • 1985Return Of The Bluesbreakers
  • 1986Behind The Iron Curtain
  • 1988Chicago Line
  • 1989Archives To Eighties
  • 1989The Power Of The Blues
  • 1990A Sense Of Place
  • 1993Wake Up Call
  • 1994The 1982 Reunion Concert
  • 1994Cross Country Blues
  • 1995Spinning Coin
  • 1997Blues For The Lost Days
  • 1999Rock The Blues Tonight
  • 1999Padlock On The Blues
  • 1999Live At The Marquee 1969
  • 1999The Masters
  • 1999Mayapollis Blues
  • 2001Along for the Ride
  • 2001Time Capsule
  • 2002Stories
  • 200370th Birthday Concert
  • 2005Road Dogs
  • 2007In the Palace of the King
  • 2009Tough
  • 2011Live in London
  • 2012Historic Live Shows - Vol 1
  • 2012Historic Live Shows - Vol 2
  • 2012Historic Live Shows - Vol 3
  • 2014A Special Life
  • 2014John Mayall's Bluesbreakers Live In 1967
  • 2015Find A Way To Care
  • 2017Talk About That
  • 2019Nobody Told Me

KällorRedigera

Externa länkarRedigera