Johanna III av Navarra (på franska: Jeanne d'Albret), född 16 november 1528, död 9 juni 1572, var regerande drottning av Navarra från 1555 till 1572. Hon var gift med prins Anton av Bourbon, hertig av Vendôme, och mor till kung Henrik IV av Frankrike. Johanna III spelade en central roll under Hugenottkrigen som ledare för Frankrikes hugenotter.

Johanna III av Navarra.

UppväxtRedigera

Johanna föddes i Saint-Germain-en-Laye i Yvelines i Frankrike som dotter till kung Henrik II av Navarra och drottning Margareta av Navarra. Hon var systerdotter till Frans I av Frankrike, som fick ansvaret för hennes uppfostran då hon var två år gammal, samtidigt som hon blev sin fars tronarvinge efter sin yngre brors död.

På sin morbror kungens önskan uppfostrades hon på slottet Château de Plessis-lèz-Tours i the Loire i Touraine, där hon fick en avancerad utbildning av humanisten Nicolas Bourbon. Hennes mor, som levde vid det franska hovet, var en berömd intellektuell som influerade henne med idéer om individuell frihet, humanism och reformer av religionen. Johanna beskrevs som en "frivol och livlig prinsessa", men också som envis och obeveklig.

Karl V (tysk-romersk kejsare) föreslog ett äktenskap mellan Johanna och sin egen tronarvinge Filip II av Spanien för att lösa tvisten kring kungariket Navarra, som till större delen hade erövrats av Spanien 1512. Detta äktenskap realiserades inte.

ÄktenskapRedigera

Den 13 juni 1541 gifte hon sig vid tolv års ålder med Wilhelm "den rike", hertig av Jülich-Kleve-Berg, som vid denna tidpunkten var allierad med den franske kungen. Äktenskapet hade arrangerats av politiska skäl av hennes morbror kungen, och ägde rum mot hennes vilja. Före vigseln signerade Johanna två dokument där hon förklarade att hon ingick äktenskapet mot sin vilja, och fick två hovfunktionärer att underteckna det. Hon bars sedan med våld till vigseln av Anne de Montmorency. Äktenskapet blev inte fullbordat, och Johanna kvarblev vid det franska hovet. År 1545 signerade Wilhelm ett avtal med kejsaren i vilket han bröt sin allians med Frankrike. Därmed kunde Johanna, vid sjutton år ålder, få sitt äktenskap annullerat med hänvisning till att det hade ägt rum mot hennes vilja och dessutom inte var fullbordat.

Hennes morbror Frans I avled 1547 och efterträddes av hennes kusin Henrik II. Den 28 oktober 1548 gifte sig Johanna med Anton av Bourbon i Moulins i Bourbonnaise. Anton av Bourbon var besläktad med det franska kungahuset och stod i tur att ärva den franska tronen om ätten Valois skulle dö ut. Äktenskapet ansågs passande av den franska kungen, men det var samtidigt ett kärleksäktenskap från Johannas sida. Samtida vittnen beskriver Johanna som passionerad förälskad i sin make, och det sades att hon inte hade "något annat nöje eller verksamhet annat än tala om eller skriva till [sin make]. Hon gör det i sällskap och privat... vatten kan inte släcka flammorna i hennes kärlek." Anton var dock från sin sida ofta otrogen, och fick ett barn med Louise de La Béraudière. Johanna och Anton fick fem barn, av vilka dock bara två blev vuxna. Hon lärde under denna tid känna Frankrikes drottning Katarina av Medici, och ska hånfullt ha kallat henne för "den florentiska grosshandlarens dotter".

RegeringstidRedigera

Den 24 maj 1555 avled Johannas far kung Henrik II av Navarra, och Johanna ärvde tronen i kungariket Navarra. I enlighet med vad som var normen för kvinnliga monarker vid denna tid, gjorde hon sin make till sin medregent. Kungariket Navarra bestod vid denna tid endast av Nedre Navarra, som var ett litet område i södra Frankrike, samt några franska provinser (främst furstendömet Béarn), medan Övre Navarra, som utgjorde merparten av riket, var ockuperat av Spanien sedan fyrtio år tillbaka.

Paret kröntes tillsammans i en katolsk ceremoni i Pau den 18 augusti 1555. De utgav ett kröningsmynt med skriften Antonius et Johanna Dei gratia reges Navarrae Domini Bearni på latin. Anton var ofta frånvarande, särskilt då han ofta vistades vid det franska hovet, och Johanna regerade i praktiken ensam i Navarra, där hon beskrivs som en effektiv och strikt regent.

Hon omorganiserade Navarra och reformerade både det ekonomiska och det juridiska systemet i sina domäner, reformer som ansågs välbehövliga.

Johanna III hade fått en humanistisk uppfostran och utbildning, och var positivt inställd till en reform av religionen. Vid denna tid spred sig protestantismen i Frankrike och Navarra. Hon sammankallade redan under sitt första regeringsår representanter för rikets hugenotters prästerskap i en konferens för att höra deras synpunkter. Hennes sympatier gick mot reformering. Navarra stod dock under beskydd av Frankrike, där Henrik III vid denna tid förföljde hugenotter. Henrik III avled 1559. På juldagen 1560 konverterade Johanna III officiellt till kalvinismen. Efter detta genomförde hon reformationen i Navarra. Hon lät översätta nya testamentet i bibeln till baskiska och béarnasiska, förbjöd katolska ritualer, förstörde katolska kyrkor och kapell, stängde klostren och förvisade munkar och nunnor. Hennes konvertering gällde formellt sett bara det lilla kungariket Navarra, men i praktiken kom hon att ses som en ledargestalt för hela Frankrikes hugenotter, vilket kraftigt utökade hennes maktställning och gjorde henne till en stor politisk aktör på den europeiska scenen. Hennes reformation fick den katolska kyrkan att förklara henne för en fiende till motreformationen.

Hon beskrivs som: "liten till kroppsbyggnaden, spröd men rak"; hennes ansikte ska ha varit smalt, hennes ögon ljusa, kalla och orörliga, hennes läppar tunna. Hon beskrivs som högt intelligent, men också som sträng och självrättfärdig. Hennes tal ska ha varit skarpt sarkastiskt och passionerat. Krönikören Agrippa d'Aubigné sade om henne att hon hade "ett sinne mäktigt nog att leda de högsta affärer".

HugenottkrigenRedigera

Johanna vistades tillsammans med sin make ofta det franska hovet. Frankrikes regent Katarina av Medici utnämnde 1561 hennes make Anton till Frankrikes generallöjtnant. I mars 1562 utbröt hugenottkrigen mellan katoliker och protestanter (hugenotter) i Frankrike. Både Johanna och Anton befann sig vid denna tidpunkt vid det franska hovet. Anton av Bourbon valde att alliera sig med katolikerna under hertigen av Guise och krävde att Johanna skulle göra detsamma under hot att annars förskjuta henne, och Katarina försökte också övertala henne att ansluta sig till katolikerna. Johanna vägrade och fortsatte hålla kalvinistisk gudstjänst i sina rum. När alltfler av hovets ledande figurer valde att alliera sig med den katolska sidan och Katarina slutligen själv ställde sig på katolikernas sida, flydde Johanna från hovet i Paris i mars 1562 mot Béarn i sitt eget rike.

På vägen övernattade hon i sin makes hertigdöme Vendôme, strax innan det överfölls och plundrades av hugenotterna. Hon hade ingenting med saken att göra, men hennes make gav i uppdrag åt en styrka under Blaise de Lasseran-Massencôme att tillfångata och arrestera henne, och förklarade att han tänkte fängsla henne i ett kloster. Hon lyckades undkomma förföljarna och sätta sig i säkerhet i sitt eget rike i Béarn.

Anton avled i november 1562 under belägringen av Rouen. Johanna III var därefter ensam regent i Navarra. Hon avböjde ett förslag att gifta sig med Spaniens tronarvinge (som skulle ha krävt att hon konverterade till katolicismen). Johannas son Henrik blev nu "förste prins av blodet" och var nu inte bara Navarras tronarvinge, som hon förde med sig som sin kronprins på sina resor runt om i sitt rike, utan stod också tronföljden till den franska tronen efter Katarina av Medicis söner.

Hon höll initialt Navarra utanför hugenottkrigen, och ägnade sig istället åt att stärka rikets militära försvar mot dess mäktiga katolska grannar Spanien och Frankrike. Vid denna tid hamnade hon slutligen i direkt konflikt med påven och den katolska kyrkan på grund av sitt genomförande av reformationen i Navarra. När påvens sändebud bad henne att återvända till katolicismen och avskaffa "kätteriet" i sitt rike, svarade hon att påvens legater saknade auktoritet i Béarn. Påven svarade då med att kalla henne till att ställas inför rätta för kätteri i Rom med hotet om exkommunikation och förlust av egendom, och en offentlig förklaring om att hennes kungarike var fritt att erövras av vem som helst som önskade det. Påven planerade också en kidnappning av Johanna, som skulle överlämnas till den spanska inkvisitionen, och erbjöd Filip III av Spanien och Frankrikes regent Katarina av Medici att attackera och erövra Navarra. Detta hot avvärjdes dock av oviljan hos de spanska och franska monarkerna, som båda ogillade Johanna men samtidigt ansåg påvens inblandning i världsliga affärer oacceptabel. Hon sammanträffade sedan med Katarina av Medici under det franska hovets progressionsresa 1564-1565.

År 1568 bröt det tredje hugenottkriget ut i Frankrike, och denna gång tog Johanna öppet ställning för Frankrikes hugenotter. När franska och spanska katolska trupper närmade sig Navarra flydde hon med sin son till hugenottfästet La Rochelle. Som ledare för Sydfrankrikes hugenotter föreställde hon sig provinsen Guyenne som ett framtida hemland för Frankrikes protestanter. I La Rochelle förenade hon sig med Frankrikes ledande hugenotter så som Gaspard de Coligny och Louis I av Bourbon, som ledde det militära motståndet mot katolikerna, medan Johanna tog det politiska ansvaret. Hon tog kontrollen över finanser, fortifikationerna, underrättelseverksamheten, civilbefolkning och flyktingar. Hon upprättade kontakter med utländska makthavare för att söka stöd, och utverkade ett lån från Elisabet I av England genom att pantsätta sina juveler. Hon etablerade ett protestantiskt seminarium i La Rochelle, och visade sig vid slagfält och befästningar vid fronten stärkte truppernas moral.

I augusti 1570 slöts fred genom fördraget i Saint-Germain-en-Laye sedan de katolska styrkorna fått slut på pengar. I fördraget arrangerades ett äktenskap mellan Johannas son Henrik av Navarra och den franska prinsessan Margareta av Valois i utbyte mot rätten för hugenotter att inneha ämbeten i Frankrike. Johanna III mötte Katarina av Medici vid det franska hovet på slottet Chenonceaux den 14 februari 1572. Mötet var inte en framgång, då Johanna betraktade det franska hovet som syndigt och Katarina behandlade henne nedlåtande. 11 april undertecknades äktenskapskontraktet, och Johanna hyrde ett hus i Paris för att förbereda bröllopet. Hon avled plötsligt och oväntat då hon 4 juni kommit hem efter att ha gjort inköp och insjuknat, varefter hon avled fem dagar senare. Ett samtida rykte uppger att hon mördades av Katarina av Medici genom ett par parfymerade handskar förgiftade av René Bianchi, men efter en obduktion förklarades dödsorsaken vara naturlig. Hon begrovs vid sin makes sida i Vendôme. I augusti hölls sedan bröllopet mellan hennes son och Margareta av Valois, som resulterade i Bartolomeinatten.

TitlarRedigera

Som regentRedigera

  • Drottning av Navarra (1555–1572)
  • Hertiginna av Albret (1555–1572)
  • Grevinna av Limoges (1555–1572)
  • Grevinna av Foix (1555–1572)
  • Grevinna av Armagnac (1555–1572)
  • Grevinna av Bigorre (1555–1572)
  • Grevinna av Périgord (1555–1572)

Som gemålRedigera

  • Hertiginna av Vendôme (1550–1562)
  • Hertiginna av Beaumont (1550–1562)
  • Grevinna av Marle (1548–1562)
  • Grevinna av La Fère (1548–1562)
  • Grevinna av Soissons (1550–1562)

Giftermål och barnRedigera

Johanna III gifte sig 1541 med Wilhelm, hertig av Jülich-Berg-Ravensberg-Kleve-Mark, annullerat 1545, inga barn föddes i giftet.

Den 20 oktober 1548 gifte hon sig med Anton av Bourbon. De fick följande barn:

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Henrik II
Drottning av Navarra
1555–1572
Efterträdare:
Henrik III