Johan VII av Nassau-Siegen
Johan VII av Nassau-Siegen, född 1561 och död 1623 var en tysk greve av Nassau-Siegen.
| Johan VII av Nassau-Siegen | |
 | |
| Född | Johann VII. ‘der Mittlere’ Graf zu Nassau, Katzenelnbogen, Vianden und Diez, Herr zu Beilstein[1][2] 7 juni 1561[1][3][4] Oberes Schloss[5][1], Tyskland |
|---|---|
| Död | 27 september 1623[6][7][1] (62 år) Oberes Schloss[5][1][3], Tyskland |
| Begravd | Fyrstegravkammeret i Nassau-Siegen[1] och Nikolaikirche[1] |
| Sysselsättning | Militärteoretiker[3][8], greve av Nassau-Siegen[5][1][3] |
| Maka | Magdalena av Waldeck[1] Margrethe av Slesvig-Holsten-Sønderborg[1][8][2] |
| Barn | Johan Ernst av Nassau-Siegen (f. 1582)[9][3][4] Johann VIII (f. 1583)[9][3][4] Elisabeth av Nassau-Siegen (f. 1584)[9][4][10] Adolf av Nassau-Siegen (f. 1586)[9][3][4] Juliane av Nassau-Dillenburg (f. 1587)[9][3][4] Anne Marie av Nassau-Siegen (f. 1589)[9][4][10] Johann Albert von Nassau-Siegen (f. 1590)[9][4][10] Wilhelm av Nassau-Hilchenbach (f. 1592)[9][3][4] Anna Johanna von Nassau-Siegen (f. 1594)[9][4][10] Frederik Ludvig av Nassau-Siegen (f. 1595)[9][4][10] Magdalena von Nassau-Siegen (f. 1596)[9][4][10] Johann Frederik av Nassau-Siegen (f. 1597)[9][4][10] Johan Moritz av Nassau-Siegen (f. 1604)[9][3][4] Georg Friedrich av Nassau-Siegen (f. 1606)[9][3][4] Wilhelm Otto av Nassau-Siegen (f. 1607)[9][4][10] Luise Christine av Nassau-Siegen (f. 1608)[9][4][10] Sophie Margarethe av Nassau-Siegen (f. 1610)[9][4][10] Heinrich Graf zu Nassau-Siegen (f. 1611)[9][3][4] Marie Juliane von Nassau-Siegen (f. 1612)[9][4][10] Bernhard av Nassau-Siegen (f. 1614)[9][4][10] Amalia Magdalena av Nassau-Siegen (f. 1615)[9][4][10] Christian av Nassau-Siegen (f. 1616)[9][4][10] Katrine av Nassau-Siegen (f. 1617)[9][4][10] Johann Ernst av Nassau-Siegen (f. 1618)[9][4][10] Elisabeth Juliana av Nassau-Siegen (f. 1620)[9][4][10] |
| Föräldrar | Johann VI.[1][3][4] Elisabeth av Leuchtenberg[1][3][4] |
| Släktingar | Vilhelm I av Oranien[3][4][10] Moritz av Oranien[3][4][10] |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Johan VII var son till greve Johan VI av Nassau-Dillenburg. Han var en av Moritz av Oraniens främsta medhjälpare vid utbildandet av den nederländska krigskonsten och inrättade senare en krigsakademi i Siegen. 1601-02 var Johan VII i svensk tjänst som överbefälhavare över armén i Livland och sökte, om än med dåligt resultat, omorganisera den efter nederländskt mönster. Johan VII var en ivrig protestant, och Gustav II Adolf besökte honom personligen i Heidelberg 1620, där Johan VII som stod Fredrik V av Pfalz när i hans frånvaro förde högsta befälet.
Källor redigera
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 482
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Die Fürstengruft zu Siegen und die darin von 1669 bis 1781 erfolgten Beisetzungen, Siegener Beiträge. Jahrbuch für regionale Geschichte 9, 2004, s. 183-202.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Nassauische Chronik, 1617.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Siegerland und Nederland, 2, Siegerländer Heimatverein e.V., 1981.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Genealogie van het Vorstenhuis Nassau, Europese bibliotheek, 1970.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Auf den Spuren von Nassau und Oranien in Siegen, 1996.[källa från Wikidata]
- ^ Johan VII van Nassau-Siegen, Biografisch Portaal (på nederländska), läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Johann Ii Graf von Nassau-Siegen, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Johann VII., vol. Band 10, Duncker & Humblot, Neue Deutsche Biographie, 1974, s. 501, ISBN 3-428-00191-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y] l'Allemagne dynastique Tome III: Brunswick-Nassau-Schwarzbourg, vol. 3, 1981, ISBN 978-2-402-06707-2.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] De afstammelingen van Juliana van Stolberg tot aan het jaar van de Vrede van Münster, vol. 7/8, Spiegel der Historie, 1968, s. 228-303.[källa från Wikidata]